Amanda Mair. En hajpad 18-åring som funderar på hur hon ska pussla ihop skolan med kommande turnéliv och inspireras av klassiskt piano och band som Bon Iver.

Att bli så hyllad som Amanda Mair har blivit hade nog fått många att tappa fotfästet och sväva upp i det blå, men den unga stockholmarens skor står stadigt kvar på marken och hon berättar att hajpen bara känns kul och positiv.
– Jag hoppas att de som gillar de första låtarna även tycker att albumet är bra. Lite press känner jag, men ingen negativ sådan.

Allting började för tre år sedan när Amanda spelade in tre coverlåtar på skoj, som det inte var tänkt att någon annan än familj och vänner skulle lyssna på.
– Jag letade efter en studio där jag kunde spela in låtarna, och genom min systers bekanta kom jag i kontakt med Tom Steffensen. Två år senare ringde han upp mig och sa att han spelat upp mina låtar för Johan Angergård på skivbolaget Labrador och att han ville träffa mig. Jag blev överraskad och chockad, och såklart jätteglad!

De två började snacka album och skivkontrakt nästan direkt, men det tog ett tag innan några papper skrevs på, eftersom Amanda var tvungen att pussla lite med skolan.
– Det är lite knepigt! Nu i vår kommer jag inte att vara borta så mycket, men i höst kommer jag att turnera utomlands i några veckor. Men det löser sig säkert, jag får plugga på flygplan och hotell, haha!