Nu har du chansen att vinna en supersnygg Axcent Vintage värde 698:-

Svara på frågan och berätta om du kommit försent till något viktigt någon gång.

Ett tips är att gå in på www.uropenn.se

Tävlingen pågår till och med 11 juni, vi har 3 klockor och vinnarna meddelas per mail eller telefon.

 Men In Black 3 som har världspremiär den 23 maj:

Agenterna J (Will Smith) och K (Tommy Lee Jones) är tillbaka i MEN IN BLACK 3! Tillbaka i tiden… J har sett många oförklarliga saker under sina 15 år med Men in Black men inget, inte ens aliens, gör honom så förvirrad som hans föraktfulla, tystlåtna partner. Men när K’s liv och planetens öde står på spel, måste Agent J resa tillbaka i tiden för att ställa allt till rätta. J upptäcker att det finns hemligheter i universum som K aldrig har berättat om, hemligheter som uppdagas när han slår sig ihop med den unge Agent K (Josh Brolin) för att rädda sin partner, agentfirman och framtiden för mänskligheten.

Info om konserten med Pitbull söndagen den 3 juni på Arenan, Fryshuset: http://www.livenation.se/artist/pitbull-tickets

Nu har du chansen att vinna följande:

• 1-2:a pris – Två konsertbiljetter, två biobiljetter + Pitbulls senaste album ”Planet Pit” (TVÅ VINNARE)
• 3-5:e pris – Två biobiljetter + Pitbulls senaste album ”Planet Pit” (TRE VINNARE)
• 6-10:e pris – Pitbulls senaste album ”Planet Pit” (FEM VINNARE)

Svara på frågan nedan och motivera varför just DU är den som ska vinna!

Tävlingen pågår till och med 23 maj. Vinnarna meddelas per mail eller telefon.

I en hotellbar i centrala Stockholm står 21-åriga Albin Gromer och plinkar på ett piano. Han går runt i rummet och trallar, hemvant, trots att han nyss kom med flyget från hemstaden Malmö och bara har hunnit vara i huvudstaden i typ tjugo minuter. Piraja slog sig ner med Sveriges näste soulsångare.

Hur många gånger har man inte hört talas om band och artister som har skrivit låtar i flera år, tänkt strunta i musiken hundra gånger, och precis tänkt lägga musiken på hatthyllan och ge upp när ett skivbolag hör av sig. Malmöpågen Albin Gromer gjorde ungefär tvärtom. Sin första Ep, Hemmagjord, släppte han när han var 15-16 år. Som grädden på moset bör man kanske nämna att hans första singel (Utan dig) även var den första låten han någonsin färdigställde.

Albin Gromers musikaliska resa tog sin början när han var runt 14 år gammal. Då började han att hänga i skolans musiksal på rasterna och klinka på piano. Han försökte ta ut låtar han gillade på de svartvita tangenterna, tog pianolektioner och spelade jazz. Ungefär samtidigt fick han tag i ett musikprogram och satte igång att göra hip-hop beats. Sedan plitade han ner texter och spelade in sin sång, resten är som man brukar säga – historia och nu släpps han debutalbum, som egentligen skulle ha kommit våren 2011.

Känner du någon press inför albumsläppet?
– Det är väldigt dubbelt. Just nu känner jag mig nöjd, jag har gjort mitt bästa och skivan känns väldigt bra, mycket bättre än den skivan som det var tänkt att jag skulle ge ut 2011.
Tanken var att den skulle komma ut ungefär en månad efter P3-guldgalan förra året, men jag kände att den inte var så bra som den borde vara. Och jag ville verkligen att mitt första album skulle vara så bra som det någonsin skulle kunna bli. Så jag slängde allt jag hade gjort, plockade upp några textrader som jag hade och började göra nya låtar. Jag insåg att jag inte skulle stressa fram någonting, det fick ta den tid jag behövde.

Nu är skivan klar och Albin beskriver sin musik som ganska klassisk modern soul med pop och elektroniska inslag. Samtliga texter är skrivna på svenska, anledningen är ganska naturlig, det är de svenska orden som kommer till Albin. Han berättar att trots att han kan engelska, så blir det lätt klichéer när man skriver på det språket.
- Jag kommer aldrig att bli lika bra på engelska som jag är på svenska, men jag skulle absolut vilja testa att skriva på engelska någon gång.

Känns det självutlämnande att skriva på ”sitt eget” språk?
– Ja, men det tror jag att det känns oavsett vilket språk man väljer att skriva på. Man blir liksom bunden till sin musik automatiskt. Även om mina texter inte är dokumentära, så är ju det mesta ändå självupplevt. Det finns alltid ett korn av någonting som jag har upplevt eller känt i dem. Att skriva låttexter blir som någon slags terapi, men jag vet inte om det fungerar, haha! Man kan ju uppmärksamma brister hos sig själv i en låt, men frågan är om man gör något åt de där bristerna.

Hur kommer det sig att musik på svenska (Oskar Linnros, Veronica Maggio, Jonathan Johansson och så vidare) går så bra just nu?
– Jag vet inte, men det känns som om det tidigare var lite töntigt att skriva på svenska. Vi är inte vana vid att höra en modern genre på svenska, man behöver inte skriva superbanala texter, även om jag tycker att det lätt kan bli lite corny. Det är en balansgång, jag har personligen mest utländska influenser men skriver på svenska.

Så, vad handlar albumet (med just namnet Album) som låtit fansen vänta i ungefär ett år, om egentligen? Albin Gromer berättar att han har försökt följa en tydlig röd tråd genom hela albumet, en berättelse från första till sista låten. Den röda tråden handlar om hur det är att gå från tonår till att bli mer vuxen, om gymnasieåren och tiden efteråt men lika mycket om en kärlek, ett förhållande som är svårt att hålla i schack.
Även om det inte är så dramatiskt som det låter, så tyckte Albin att steget mellan gymnasiet och att bli vuxen var en jättejobbig period. Just då tyckte han att allt var svårt och jobbigt.
– Då är det svårt med ett förhållande. Man vill vara kärleksfull, men det kan vara svårt att ge kärlek när man är så trött på tillvaron.

Du har turnerat med Timbuktu och sjunger refrängen på hans låt Ord och flera visor, hur kommer det sig?
- Jag hade en spelning i Malmö och Jason (Timbuktu) var där. Han jobbar ju på P3 så jag antar att han hade hört min låt Härinne hos mig där och blivit nyfiken eftersom han kom och kollade, men jag vet inte riktigt. Min pappa fick syn på honom i publiken, tog tag i honom och sa åt honom att ”kolla in killen”. Sedan lyckades pappa få hans nummer och uppdraget att ge det till mig efter spelningen.

Från att stått på en scen i Malmö med Timbuktu i publiken befann Albin Gromer sig helt plötsligt på turné med Timbuktu, och skulle vara förband åt en av sina husgudar, nämligen Kanye West när han spelade i Norge. Han berättar leende om hela cirkusen runt herr West, om skyltar där det stod ”K-WORLD” och att han gick förbi Kanyes loge utan att våga säga någonting till honom.

Blir du nervös innan spelningar?
– Jag blir väldigt fokuserad på det jag ska göra och på vad som ska hända. Frånvarande är nog ett bra beskrivande ord, jag blir tankspridd. Inga fjärilar i magen, jag blir inte sådär superstressad som vissa blir när de är nervösa. Snarare lugn. Om jag inte är osäker på det jag ska göra förstås, men det försöker jag se till att jag inte är.

Albin avslutar med att berätta att han känner något slags ansvar när han spelar. Han försöker att alltid se till att vara väldigt förberedd innan han går upp på scenen, att allt annat vore en förolämpning mot publiken som ödslat både tid (och kanske pengar) på att komma på spelningen.
- Visst har det hänt att jag har fått riktiga blackouts och tappat texter. Men, det är bara att erkänna att man har gjort fel!

Amanda Mair. En hajpad 18-åring som funderar på hur hon ska pussla ihop skolan med kommande turnéliv och inspireras av klassiskt piano och band som Bon Iver.

Att bli så hyllad som Amanda Mair har blivit hade nog fått många att tappa fotfästet och sväva upp i det blå, men den unga stockholmarens skor står stadigt kvar på marken och hon berättar att hajpen bara känns kul och positiv.
– Jag hoppas att de som gillar de första låtarna även tycker att albumet är bra. Lite press känner jag, men ingen negativ sådan.

Allting började för tre år sedan när Amanda spelade in tre coverlåtar på skoj, som det inte var tänkt att någon annan än familj och vänner skulle lyssna på.
– Jag letade efter en studio där jag kunde spela in låtarna, och genom min systers bekanta kom jag i kontakt med Tom Steffensen. Två år senare ringde han upp mig och sa att han spelat upp mina låtar för Johan Angergård på skivbolaget Labrador och att han ville träffa mig. Jag blev överraskad och chockad, och såklart jätteglad!

De två började snacka album och skivkontrakt nästan direkt, men det tog ett tag innan några papper skrevs på, eftersom Amanda var tvungen att pussla lite med skolan.
– Det är lite knepigt! Nu i vår kommer jag inte att vara borta så mycket, men i höst kommer jag att turnera utomlands i några veckor. Men det löser sig säkert, jag får plugga på flygplan och hotell, haha!

Det första intrycket Åke, Kim och Petter ger (förutom hipsterlooken) är att de gillar att diskutera. En fråga verkar aldrig ha ett enda svar när det kommer till Den svenska björnstammen, saker och ting kan ses på från olika synvinklar och perspektiv.
– När vi ska göra någonting blir det långa diskussioner. Vi beslutar ingenting utan att alla har fått vara med och bestämma, och varje bandmedlem har vetorätt. Vi kör på en ganska hård linje och har gjort det från början, att allt som vi gör ska delas lika. Alla ska ha lika mycket lass att dra och sedan få lika mycket lön för mödan kan man säga. Det är nog en ganska klassisk sak att börja bråka om annars, pengar och jobb. Typ ”det var ju jag som skrev den där låten”, berättar Petter.

Just ”regler” kanske är extra viktigt när man är fler än genomsnittsbandet, Den svenska björnstammen består av sju killar från Norrköping som lärt känna varandra på lite olika vis. Vissa har gått i skolan tillsammans, andra träffade de genom gemensamma vänner.
– Vår hemstad är inte är särskilt stor, vi var ”tvungna” att träffas förr eller senare, säger Kim.

Att vara så många i bandet är något som bara är trevligt, även om det allt som oftast känns som om någon fattas (även om alla är där), berättar killarna. Några av dem bor tillsammans, andra träffas mer sällan. En gång sågs inte samtliga medlemmar i bandet på ett halvår, andra perioder ses de fyra gånger i veckan. Det varierar helt enkelt. Precis som det varierar vem som skriver låtar och gör musik i bandet. Beats och liknande är alla med och skapar, men någon gör mer än en annan på en låt och vice versa. Texterna däremot skrivs oftast av personen/personerna som sjunger just den låten.

Trodde ni att Vart jag mig i världen vänder skulle bli en sådan hit?
– Nej, jag blev jättechockad när jag såg att den låg på 97:e plats på Spotifys topp 100, det kändes som om hela golvet skakade under mig. Sedan förstod jag att folk gillade den, men jag trodde inte att den skulle funka för en sådan bred publik, den är ju rätt tung, säger Åke.

Trots att låten blev framröstad till Årets låt på P3 guldgalan har inte grabbarna riktigt vant sig vid att fansen sjunger med i deras texter på spelningar, trots att det har hänt nästintill varje gång de har uppträtt ända sedan deras första spelning någonsin.
När de spelade tillsammans under namnet Den svenska björnstammen för första gången fanns deras musik bara på Myspace. Petter, Kim och Åke berättar att de blev ganska förvånade när fansen sjöng med och kunde deras låtar på spelningen. De hade inte räknat med att någon skulle lyssna på och ladda ner deras musik.
Sedan den där första spelningen har det rullat på för Den svenska björnstammen som bland annat vann musiktävlingen Metro on Stage 2010, något som gjorde att de fick åka ut och spela lite mer. Bandet är känt för att ge allt på scenen, och har man någon gång sett dem uppträda är det lätt att tro att de har kondition som ett gäng maratonlöpare.
– Vi har så fruktansvärt dålig kondis, det är därför det brukar bli rätt kass och flåsig sång på slutet. Att lägga några hits mot slutet av en spelning är ett tips, då slipper man sjunga så mycket, berättar Åke och skrattar.
– Vi har typ aldrig gymmat, men jag tänkte att jag skulle träna ryggen när vi var på turné, för man kan få jäkligt ont i den av att åka tusen mil i en bil, men det gjorde jag bara i två dagar, säger Petter.
– Det är många nyttiga saker vi aldrig annars gör som vi får för oss att börja med när vi ska på turné. Jag ska ha med mig gympaskor, Petter tog en gång med sig en bok trots att han aldrig läser och gud vet vad, berättar Kim.

Musik i all ära, men kollektivet Den svenska björnstammen pysslar med fler saker. I samband med att albumet Ett fel närmare rätt släpptes kom även en spelfilm av bandet. De ritar serier och brände hela sitt festivalgage på att skicka upp en zeppelinare i luften under Peace and Love 2011.

Vad är grejen med zeppelinare?
– Det är coolt att man kan bygga en grej som inte nödvändigtvis inte behöver dra någonting, att köra en sådan kostar noll och vem som helst kan göra det. Det är en skön tanke bara, som ett moppeflyg eller en båt som åker på luft, säger Åke.

– Någonstans långt inne i hjärnan! Nej, jag vet inte riktigt. Det är roligt när någon av oss får en idé, och vi lyckas genomföra den. Då blir man sugen på att göra fler grejer, säger Kim.
– Vi inspireras av både nya och gamla grejer, men inte av något speciellt band. Det är lite olika det där. Eller förresten! Skrotnisse! En Skrotnisse-film hade funkat bra som musikvideo till albumet Ett fel närmare rätt, utbrister Åke.

Skrotnisse-albumet beskriver de tre bandmedlemmarna som ett ganska diffust album utan något egentligt tema. De berättar att de inte har velat kontrollera musiken och stänga in sig i ett hörn genom att ha ett tema som genomsyrar alla spår, alla har helt enkelt fått skriva och göra den musik som de har velat göra. Så jobbar de ofta, låtarna de producerar brukar inte heller ha ett särskilt tema eller handla om en enda sak, oftast handlar refräng och vers om olika grejer. Kim beskriver albumet som positivt, trots att det innehåller ganska många sorgsna låtar. Åke berättar att han tycker att albumet går att dansa till, trots att det är ganska lugnt.
– Egentligen går det ju att dansa till all musik, flikar Petter in.
– Ja, verkligen. Jag tycker inte att Vart jag mig i världen vänder är en utpräglad danslåt, men den funkar ju uppenbarligen på dansgolv. Dansmusik är ofta ganska hårt och hetsigt, jag gillar motsatsen. Men albumet är ingen motreaktion mot den dansmusik man oftast hör, säger Åke.

De fortsätter att diskutera dansmusik och på vilka sorters dansgolv deras låtar möjligtvis kommer att fylla en stund innan de ramlar in på nästa samtalsämne, filmen som de släppte samtidigt som Ett fel närmare rätt, med samma namn.
– Det är fan ingen tydlig story i den heller, haha! Men å andra sidan är det kul att låta lyssnarna/tittarna bestämma vad de tycker att musiken eller filmen handlar om, säger Petter.
– Ja alltså, filmen är bra men när jag såg den första gången tänkte jag bara ”men vad handlar den om?”, avslutar Kim och skrattar.

26-åriga Carly Rae Jespen har sysslat med musik sedan hon var i sjuårsåldern, beskrivits som en blandning av Taylor Swift och Robyn, och blev nyligen känd utanför hemlandet när en viss ung man vid namn Justin Bieber hajpade henne till skyarna!

Hennes låt, Call me maybe, sätter sig som ett klister på hjärnan och är nästan helt omöjlig att inte sjunga med till. Att Carly skivit en sådan hitlåt är inte speciellt förvånande, åtminstone inte om man ser till hennes musikpräglade uppväxt. Som sjuåring uppträdde hon med sin pappa, i 17-årsåldern drömde hon om att bli Broadwaystjärna och några år senare kom hon på tredjeplats i kanadensiska Idol.

Hennes låtar kommer till på lite olika sätt varje gång, men det börjar ofta med att hon läser en bok. Carly berättar att hon är svag för ord och att de fastnar som små frön i hennes hjärna. Frön som sedan växer till idéer, någon vecka senare utvecklas en melodi och ännu en vecka senare har hela låten vuxit fram.

– När jag skulle släppa min senaste EP, Curiosity (som innehåller sex spår) hade jag 35-40 färdiga låtar. Jag har alltid för många låtar, haha! Har man gjort så mycket musik kan det vara svårt att veta vad som är bra och vad som är dåligt. För att lista ut vilka låtar som borde vara med brukar jag bjuda in familj och vänner en kväll, vi poppar massa popcorn och sedan lyssnar dem på alla låtar och får rösta på vilka som borde vara med på albumet/EP:n.

Vad är grejen med dig och Justin Bieber?
– Han hörde min låt på radion när han var hemma på semester under julhelgen och tipsade sin manager om den. De gillade min musik och vips fick jag släppa min EP i USA!

Hungerspelen är filmen som är baserad på Suzanne Collins roman med samma namn. I filmen får vi följa Katniss Everdeen (spelad av Jennifer Lawrence) på hennes kamp i de så kallade Hungerspelen. Filmen utspelar sig i framtiden, i ett post-apokalyptiskt land vid namn Panem. Hungerspelen är ett årligt återkommande event, där man livesänder en kamp mellan 24 ungdomar (i åldrarna 12-18) från 12 distrikt. Ungdomarnas uppgift är att överleva så länge som möjligt, och efter bästa förmåga, i en stor kupolformad arena, vilket är enklare sagt än gjort; det är nämligen upp till de olika distrikten att ta död på de övriga.

Katnis väljer att frivilligt ställa upp i Hungerspelen då hennes yngre syster Primrose namn dras i ett lotteri för de som ska strida. Hon blir parad med Peeta Mellark (spelad av Josh Hutcherson), och de börjar tillsammans försöka klura ut en plan på hur de ska klara sig.

Katnis är en flicka från distrikt 12, med en förkärlek för att jaga. Hon kan enklast liknas vid en kvinnlig Robin Hood, visserligen stjäl hon inte från de rika och ger till de fattiga, men ni fattar grejen.

I Hungerspelen hittar vi en drös kända skådespelare som alla är på topp i filmen. Exempelvis spelar Donald Sutherland President Snow, och Lenny Kravitz spelar Katnis stylist, Cinna. Även Woody Harrelson har en bistående roll i filmen, där han spelar Haymitch Abernathy. Harrelson hjälper även till och bidrar med en komisk stämning till hela filmen, vilket är välkommet då filmen annars skulle kunna bli lite för seriös.

Ett varningens finger måste dock höjas; Hungerspelen är väldigt våldsam. Och det kommer ändå från killen som dödar låtsasmänniskor i datorspel fem dagar i veckan. Hungerspelen är väl redigerad, och filmen har ett grymt soundtrack.
Trots filmens längd på två timmar och tjugo minuter blir den aldrig tråkig; det känns snarare som om Gary Ross, som regisserat filmen, enkelt hade kunnat trycka in ytterligare 20 minuter film och det hade varit precis lika underhållande.

Det enda som eventuellt skulle kunna dra ner betyget på filmen är att man inte får så mycket bakgrundsinformation om de övriga karaktärerna än Katnis, jag hade personligen velat veta lite mer om Peeta, då han faktiskt är hennes kompanjon genom filmen. Men jag får väl stå mitt kast, med tanke på att jag inte läst böckerna.

Betyg: 4/5.

När det snackas om miljöproblem och klimathot är det inte många som tänker på modeindustrin som en bov.
3000 liter vatten. Så mycket behövs det för att framställa ett enda par jeans (om man producerar brallorna på ett traditionellt sätt)
d.brand har sedan starten 2006 haft miljön i åtanke under framställningen av sina jeans, exempelvis tvättas tygerna bara med organiska substanser, bara miljövänliga färger används och de har minskat avsevärt mycket på vattenanvändningen. Miljövänlighet plus jeans kan alltså vara lika med sant!

För första gången någonsin har vinnaren av H&M Design Awards korats. Tävlingen är en sprillans ny tävling för modestudenter med ett inte direkt pjåkigt pris. Vad sägs om 50 000 euro, att få visa sin kollektion på Mercedes-Benz FashionWeek och sist men inte minst – att få ge ut sin kollektion i samarbete med H&M.
Sex finalister från modeskolor i lika många länder valdes ut och vinnaren utsågs av en internationell jury. Så vem vann?

Jo, det gjorde Stine Riis som har pluggat på London College of Fashion och som tog examen 2011. Med sin kollektion vill hon uppmärksamma processen av att designa kläder och samtidigt göra kläder som är bärbara för den kvinnliga kroppen.
En väldigt bra (och fullproppad) visning med en kollektion som känns kvinnlig, elegant och modern!

Cheap Monday fortsätter att skeppa ut press/inköpare/modefolk från Mercedez-Benz FashionWeeks högkvarter vid Berns och Kungsträdgården i Stockholm. Den här gången lastades nästan alla som skulle på visningen in i bussar som dundrade iväg mot Studio Kvarnholmen i Nacka. Förseningen på ungefär  50 minuter till trots, när visningen börjar känner den som har koll på Cheap Monday snabbt igen sig.

Designerna bakom Cheap Monday nämner natur, evolution och österländsk filosofi som inspirationskällor till hösten/vinterns plagg. Flummigt? Tja, det kan tyckas, men med plaggen framför sig känns det realistiskt. Vida byxor, lager på lager, toppar i kimonostil och så vidare. Färgerna går i dova nyanser, precis som det ofta för i höst och vinterkollektioner, med med inslag av starkt grönt och rosa.