Allt verkar perfekt på ytan. Du har en gedigen utbildning i bakfickan, du har meriter som fört dig till din chefsposition, du har fått drösvis med bekräftelse genom åren – men ändå dyker det där duglighetsspöket upp var du än vänder blicken. Det kan slänga med fraser som:
du är inte värd att ha det ansvar du har vem som helst skulle kunna göra din uppgift lika bra.
Statistiken bekräftar bluffkänslan
Det här är något som många människor lever med, och inte minst chefer med mycket ansvar. I en undersökning för några år sedan frågade man chefer om de någon gång känt sig som en bluff? Att du inte är så kapabel som omgivningen tror att du är? -nästan hälften svarade ja. Och det är klart att det inte är sunt att gå omkring och verka som någon superhjälte när man inte är det. Som chef måste du våga blotta dina svagheter och frågetecken.
En annan fråga som ställdes var:
har du någon gång känt att du nått dina mål genom tur och tillfälligheter, snarare än skicklighet och kompetens? –40 procent svarade ja. Och ja, det är klart att tillfälligheter kan ha påverkat att du har den plats du har i dag, men du kan inte förklara det enbart så. Visst, det kanske var en tillfällighet att du träffade på rätt person, men den personen hade ju inte anställd dig om den inte gillat dig och du varit sympatisk. Det är lätt att falla in i det ena eller andra diket – att tro på att det är fullkomligt meningen att jag ska vara i den här positionen eller att allt är relativt och vem som helst kan ersätta mig när som helst. Det är viktigt att hålla en balans mellan dessa ytterligheter.
En tredje fråga som ställdes var:
har du någon gång pratat med någon om dina känslor av att uppfattas som en bluff? –32 procent svarade ja. Det är viktigt att släppa på ventilen om du upplever den här känslan, annars växer den sig bara större och större tills du inte tvivlar en sekund på att du är en fullblodig bluff.
Den sista frågan i undersökningen löd:
Känner du ofta att du inte räcker till, hur hårt du än sliter? –nästan hälften av de tillfrågade svarade ja. Är vi medvetna om att hälften av alla chefer känner så här (eller ja, vågar erkänna), så kommer vi att förstå att det inte är så konstigt att vi känner så själva också. Det är så lätt att tro att alla andra har full tilltro till sig själva och alltid har koll på läget, men så är det ju faktiskt inte.
Undvik bluffkänslan
Det finns sätt att undvika det här oduglighetsspöket som ständigt viskar i ditt öra. Här kommer några punkter som du kan använda dig av i din vardag:
- Kom ihåg att du inte är ensam med denna känsla. Påminn dig ständigt om att alla människor är rädda då och då. Rädslan är inte alltid rationell, så ifrågasätt den nyfiket.
- Försök att förstå din rädsla. Syna dig själv på ett stöttande sätt. Se om du kan utforska din rädsla utan att döma och kritisera. Vad är du rädd för egentligen? Vilka är orsakerna och effekterna? Genom att ställa saker på sin spets kan du upptäcka att det värsta som kan hända inte är så farligt, eller åtminstone hanterbart.
- Lär av misstagen, men förväxla inte din identitet och ditt värde med dina resultat. Ibland gör omständigheter att inte ens världens bästa chef kan lyckas.
- Var inte rädd för att erkänna bluffkänslan. Bryt isen och försök se om du vågar tala om det med någon, vi är ibland vår egen största kritiker. Låt en vän, din livskamrat, en kollega eller coach stötta dig. Kanske kommer det att förändra allting och du kommer att se ett ljus i tunneln.
- Göm inte dina brister. Kanske den svåraste punkten. Att erkänna att du inte är perfekt. Upptäck hur härligt det är att säga: Jag vet inte, låt mig kolla upp och återkomma. Eller: jag är lite osäker på det här, kan du hjälpa mig?.
- Fokusera på vad du kan, i stället för på vad du känner dig otillräcklig för. Då programmerar du om hjärnan och kan bli mer modig än rädd. Det handlar om att bejaka rätt saker helt enkelt.
Har du gjort en JW i Snabba Cash – och verkligen bluffat, så är du nog väldigt medveten om det. Kanske kan det vara bra att förstå att man inte alltid är oersättlig. Du kanske är ung och det är då helt möjligt att det kanske finns till exempel någon äldre därute som skulle göra ditt jobb lika bra som dig – om inte ännu bättre. Men nu har du fått chansen, var glad för den, och gör det absolut bästa av det. Du kommer att utvecklas och växa i din roll. Låt saker ta tid och tro inte att du måste vara komplett och felfri för att vara en bra chef.