Anna som redan är etablerad artist är om ett par år färdig läkare. Det startade med Idol 2008 och bara två år efter blev hon tjejen med de röda Converse skorna och Anna med hela svenska folket när hon vann den svenska Melodifestivalen.
Då – med en fot kvar i gymnasiet.
Nu – artist och snart färdig läkare.
Med låten 'Ashes to Ashes' tog sig Anna till finalen av Melodifestivalen 2019
När bestämde du dig för att verkligen bli läkare?
Anna skrattar när hon tänker 21 år tillbaka i tiden när hon gick i första klass.
— Jag kommer ihåg att vi fick en uppgift från vår lärare att vi skulle skriva vad vi trodde vi skulle göra år 2020, som ju förstås kändes helt galet långt bort då.
Jag skrev nybliven läkare och ja, det ser ju ut som att det kommer att stämma ganska bra.
Men lite skyldig till min dröm om att bli läkare är nog min pappa som är narkos- och smärtläkare och som alltid varit en stor förebild. Jag kan inte minnas att jag någonsin hörde honom säga ”i dag var en riktig skitdag”.
Men fortsätter Anna, det var ändå inte helt självklart och ett jättetydligt mål som jag hade i skolan.
— Jag valde samhällsprogrammet på gymnasiet mest för att jag ville gå med mina kompisar.
Jag läste mycket språk och valde en social, global inriktning och rätt länge var jag inne på att jag kanske skulle arbeta med språk och politik - matte var inte alls min starka sida.
Efter Idol och mellovinst med en mindre bra placering i den stora internationella Eurovision tävlingen åkte Anna till Los Angeles och producerade musik.
Vad hände efter studenten?
—Jag åkte till USA och jobbade med en amerikansk producent i Los Angeles, skrev en skiva och spelade in en dokumentär för SVT och hann även med en kort turné i USA.
Men när jag kom hem igen till Sverige kände jag att jag faktiskt ville plugga och det var då som mina tankar på läkare dök upp igen.
Jag gick naturvetenskapligt basår i Uppsala och jag som alltid hatat matte blev plötsligt superintresserad, och blev rätt bra på både matte och fysik.
Vilket ju faktiskt bevisar att ”alla kan”, skrattar Anna.
Vilken typ av elev var du i grundskolan och gymnasiet?
— Jag var duktig i skolan men jag har fått kämpa för att komma dit jag är idag.
Det var inte alls en walk in the park, jag skrev högskoleprovet sju (!) gånger innan jag kom in.
På den verbala delen hade jag bara något poäng från 2.0, men med den kvantitativa delen, alltså själva matematikblocket fick jag öva ordentligt. Det bästa sättet att träna inför mattedelarna är att göra gamla prov, så många som möjligt. Det är viktigt att man kan sin gymnasiematte, då allt som kommer på högskoleprovet finns med i Matematik A, B eller C.
“Det var inte alls en walk in the park, jag skrev högskoleprovet sju gånger innan jag kom in.”
Var läser du läkarprogrammet?
— Jag kom in på läkarlinjen både i Örebro och Umeå, men då jag valt att fortfarande bo kvar i Stockholm så har det funkat bästa att pendla till Örebro.
I början bodde jag hos kompisar, lånade en soffa ibland och jag bodde även i kollektiv ett tag, men nu när vi har mer praktik och inte så mycket teoretiska moment i skolan så funkar det väldigt bra att pendla.
Tänkte du någonsin på att ge upp, musiken eller studierna?
— Nej faktiskt aldrig, men jag har ofta fått frågan;
“Ska du inte bestämma dig för vad du vill hålla på med”, välja liksom - men jag behöver ju inte för jag kan ju göra båda sakerna.
Jag känner mig så otroligt tacksam och privilegierad att kunna läsa den här utbildningen och samtidigt få hålla på med musiken.
Det är en gåva att få läsa det man vill och utbilda sig, det är ju inte självklart för alla och i alla länder, det får vi inte glömma.
Vad vill du göra när du är klar?
— Jag tror att jag vill specialisera mig vidare till narkosläkare då får man jobba brett, till exempel med akutvård, trauma eller intensivvård.
Hoppas också få tillfälle att jobba utomlands i en organisation som ett FN organ eller Läkare Utan Gränser.
Jag kan tänka mig att jobba med jämställdhetsfrågor och reproduktiv hälsa hos kvinnor
Hur disciplinerad är du när det gäller att plugga?
— Skulle vilja påstå nästan sjukligt disciplinerad, och det har väl att göra med att jag inte ser på mig själv som en naturvetare utan jag har fått kämpa mig till att tänka på det viset.
Jag har fått lära mig att vara självsäker, kämpa och lära mig ta in den enorma mängden av information som utbildningen innehåller och slaviskt pluggat åtta timmar om dagen och mer vid tentatider.
Helt enkelt sett det som ett jobb, men allt har sitt pris.
“[Jag] ser inte på mig själv som en naturvetare utan jag har fått kämpa mig till att tänka på det viset.”
Dubbelarbetet med läkarstudierna i kombination med musiken var nära att knäcka Anna och mitt i allt blev hennes pappa sjuk.
— Det tog mig väldigt hårt för pappa är en av de viktigaste i mitt liv, som tur är blev han frisk.
Men Anna drabbades som så många andra i pressade livssituationer av panik och prestationsångest.
— All min disciplin övergick till någon sorts kontroll jag inte längre kunde kontrollera.
Och just detta är vanligt bland studenter och just läkarstuderande är överrepresenterade när det kommer till psykisk ohälsa, vilket ju är rätt motsägelsefullt. Det är fruktansvärt att så många unga människor lider av psykisk ohälsa, särskilt unga kvinnor och att depression och självmordstankar är vanligare bland läkarstudenter än andra studentgrupper.
Jag hade inte en depression, men jag hade en stark prestationsångest som jag blev blind för själv, jag ville desperat sätta tentorna på maxpoäng och som sagt det har ett pris som jag idag om jag vetat inte skulle välja.
Och som alla andra trodde jag att jag var själv om allt, men det är väldigt många som känner exakt lika och värderar sig själv utifrån vad man presterar.
Hur blev du hjälpt?
— Jag insåg att jag kunde klara allt utan att överprestera och att jag helt enkelt pluggade för mycket, plus att jag fick jättebra hjälp och stöd från campushälsan och gick även i terapi. Sedan fungerade det väldigt bra för mig att prata om det för det är många som känner exakt samma, det visade sig att många var i samma situation som jag.
I januari förra året släppte Anna låtarna “Vice” och “Broken Melody” där hon berättar om vägen tillbaka och att prata om allt blev nyckeln.
Känns allt bra nu?
— Ja, nu när jag gör en stor del praktik upptäcker jag glädjen jag kommer ha i detta yrke.
Att läsa cellbiologi är kanske inte det roligaste men när jag får träffa patienterna tittar jag inte på klockan och då - känner jag att jag är på rätt väg.
För att bli narkosläkare måste man först utbilda sig till läkare. Det gör man på universitet/högskola och utbildningen är på 5,5 år med heltidsstudier. Efter grundutbildningen ska man genomgå allmäntjänstgöring, AT läkare i 18–21 månader.
Och det är efter AT tjänstgöring som man kan ansöka om läkarlegitimation från Socialstyrelsen. Efter det får man arbeta som underläkare eller fortsätta utbilda sig till specialistläkare, ST (som del av en anställning). Det är då som du kan specialisera dig till narkosläkare och utbildningen tar ytterligare fem år på heltid.
NAMN: ANNA BERGENDAHL
Yrke: Artist och låtskrivare, läkarstudent på termin 7, Örebro universitet, goodwill-ambassadör för FN, speciellt engagerad i flickors rättigheter i Projekt Flicka.
Född: 11 december 1991
Familj: Tre syskon, mamma, pappa och sambo.
Bor: Stockholm; pendlar till studierna i Örebro.
Starta en diskussion på