Ibland vaknar man och har ingen lust att stiga upp. Allt känns tungt och inget är riktigt lockande eller roligt… Precis en sådan morgon hade jag denna dag. Ångesten låg nära och jag ville egentligen bara sjukanmäla mig och somna om. Men jag vet att hade jag sjukanmält mig för min ångest skulle jag sedan få ångest på grund av det, vilket blir en ond cirkel. Dagar som dessa gäller det att bara fokusera på att klara av dagen. Låta alla krav vila och göra det bästa av situationen. Varför jag tar upp just detta är för att det lustiga med mitt mående just denna dag är att jag faktiskt skulle träffa de underbara tjejerna Ida och Sofie.
Men vilka är Ida och Sofie?
De är två grymma tjejer som tillsammans har startat podcasten “Ångestpodden”. Där försöker de bryta tystnaden om psykisk ohälsa med hjälp av erfarenheter och historier som influencers och lyssnare delat med sig av. De vill visa hur stort problemet faktiskt är idag och att vi behöver börja prata om det. Allt fler drabbas och det klättrar bara längre och längre ner i åldrarna. Psykisk ohälsa finns överallt, såväl hos rika som hos fattiga. Ingen kan göra allt men det jobb dessa tjejer gör är fantastiskt. Ska jag vara ärlig är det också livsavgörande för många. Att vara så starka och att våga prata på det sättet dom gör är imponerande och inspirerande. Jag är så glad att få dela med mig av denna intervju med dessa fantastiska tjejer.
Beskriv varandra med tre ord?
Ida: Sofie är en kreativ, teknisk och trygg person.
Sofie: Jag måste vara tråkig och säga att Ida också är väldigt kreativ. Annars utöver det är hon väldigt ordningsam och omtänksam.
Vilka skulle ni säga att ni var under skolåren?
Ida: I högstadiet var vi båda väldigt trygga och visste vad vi ville. Vi gick båda två i en musikklass i Karlshamn där vi är uppväxta.
I gymnasiet gick vi fortfarande samma klass och läste samhälle-samhälle. Som person skulle jag nog säga att jag fick en strävan efter det perfekta livet i gymnasiet.
Sofie: Medan jag mer var eleven som inte brydde sig så mycket om vad andra tyckte och tänkte under gymnasietiden. Jag hade inställningen ”det löser sig”.
Vad skulle ni säga att är det bästa minnet från gymnasietiden?
Ida: Jag skulle nog säga musikalen vi hade sista året på gymnasiet. Vi spelade Grease och det var så jäkla roligt. Vi blev en väldigt tight grupp och hade bara så kul tillsammans!
Sofie: Mitt bästa minne är nog studenten ändå. Jag var ganska skoltrött under gymnasiet och längtade efter att få springa ut. Jag hade absolut inget problem i skolan eller något utan var bara trött på att plugga och allt som hör därtill.
Vad skulle ni säga är ett mindre bra minne från gymnasiet?
Sofie: Ett tag under gymnasietiden var det några som tyckte att jag och Ida var störande. De tyckte att vi tog mycket plats och syntes och hördes för mycket. Vilket gjorde att de försökte sänka oss och nästan göra lite narr av oss för att sätta oss på plats.
jag hittade att var fjärde ung mår psykiskt dåligt…
Ida: Där och då var det inte jobbigt utan det blev istället bara roligare för oss att provocera. Det är nu i efterhand vi börjat förstå att det trots allt satte sina spår. Att man behövde ta på sig en typ av rustning för att gå till skolan. Vi var absolut inte mobbade men det fanns som sagt folk som ville sätta oss på plats.
Sofie: Precis. Sen var det många tjejer som ofta hängde på dessa ”coola” killar.
Ida: Utöver det skulle jag säga att mina minnen från idrotten när man skulle bada inte är de bästa. Jag tyckte det var hemskt att behöva visa upp min kropp för andra. Att någon skulle kunna bedöma den, tycka och tänka fritt kring den. Vilket faktiskt resulterade i att jag aldrig badade med min gymnasieklass.
Hur kommer det sig att ni valde att lämna Karlshamn och flytta till Stockholm?
Ida: Karlshamn var så litet, vi hade börjat tröttna och hade länge haft drömmen om Stockholm.
Sofie: Haha ja, en typisk “småstadsdröm”.
Ida: Så 2013, ett år efter studenten lämnade vi Karlshamn och flyttade till Stockholm.
Vad gjorde ni när ni anlänt till storstaden Stockholm?
Sofie: Jag hade precis gått en bar - och servetrisutbildning så jag jobbade till en början på restaurangen Riche och sedan på en restaurang på Skeppsholmen.
Ida: Under tiden jobbade jag i butiken H&M.
Sofie: … vilket jag sedan också började göra, dock inte på samma H&M som Ida.
Hur kom idén med Ångestpodden upp?
Ida: Idén med podden kom upp genom att vi saknade en sådan typ av podd så mycket själva. Vi kunde inte förstå hur det inte redan kunde finnas en podd om ångest. Jag fick idén när jag själv gick i terapi för panikångest. Jag kände mig konstig och ensam, så jag började googla upp statistik och info. Det var då jag hittade att var fjärde ung mår psykiskt dåligt… något som fick mig reagera. Om så många mår dåligt, hur kan ingen våga snacka om det? En dag när jag satt på tåget fick jag upp ordet Ångestpodden och utan att ens tänka skickade jag ett sms: ”Ångestpodden är du på?” till Sofie och hon förstod direkt.
Sofie: Det låter alltid som vi hittar på det här, men jag förstod verkligen direkt vad Ida menade. Jag tänkte bara: gud vad kul, det här behövs verkligen!
Var ni rädda för vad andra skulle tycka?
Sofie: Nä, där någonstans förlitade vi oss på statistiken. Vi kände att det är dags att någon börjar prata om detta. Vi bestämde oss ganska tidigt för att göra det på ett lättsamt och humoristiskt sätt.
Ida: Precis, hade jag vetat då hur mycket jag skulle öppna upp mig idag hade jag kanske aldrig startat podden. Vi tänkte mer prata allmänt och inte gå in särskilt mycket på det privata.
Sofie: Men visst fanns det en oro över att ingen skulle lyssna.
Försök skilja på Instagram och livet du lever utanför sociala medier.
Hur skulle ni säga att podden har påverkat er?
Sofie: Bara positivt!
Ida: Ja, verkligen positivt. Det har hjälpt mig så mycket och jag skulle nog säga att vi båda två idag är två helt nya personer.
Sofie: Senast nu i veckan fick jag en uppenbarelse. Jag har tidigare varit den obrydda personen som aldrig gråter eller pratar känslor, till att idag vara en sådan som enbart pratar känslor och kärlek. Jag har blivit modigare och mer känslomässig och tycker att det är underbart!
Ida: Vår vänskap har blivit starkare men också vänskapen till andra människor. Genom att prata känslor kommer man närmare varandra mycket snabbare.
Vad är ert mål med allt arbete ni gör?
Ida: Det är alltid svårt att prata mål eftersom det låter så skrytigt… Men jag antar att det är meningen. Jag skulle säga att vi vill kunna vara med och opinionsbilda i frågorna om psykisk ohälsa. Vi vill hjälpa till att minska siffran “var fjärde” och visa att faktiskt alla har rätt till att må bra.
Sofie: Vi vill också göra folk medvetna om hur stort problemet faktiskt är. Sedan vill vi såklart inspirera andra till att våga prata!
Vad säger ni om sociala medier?
Sofie: Jag är väldigt tudelad. Trots att jag själv pratar om psykisk ohälsa, baksidan av sociala medier, ångest, normer och ideal märker jag hur jag också blir påverkad. Det kvittar hur många gånger jag säger i intervjuer att Instagram bara är influencers guldklimpar för att i slutändan glömmer jag ändå bort det.
Ida: Vi älskar det såklart på ett sätt, utan sociala medier skulle vi inte kunna göra det vi gör idag. Samtidigt som jag helt håller med Sofie. Det känns som att vi inte känner till baksidan av användandet av sociala medier ännu, det saknas forskning på det området… Att vara i en värld där allt är så polerat och perfekt enligt normen. Sociala medier kan, å andra sidan, vara helt fantastiskt och öppna upp fler dörrar som exempelvis nya vänner.
Vad är erat bästa tips när det kommer till sociala medier?
Sofie: Rannsaka dig själv och vilka du faktiskt följer och ha endast kvar de som inspirerar dig på riktigt. Undvik sådana som påverkar dig negativt och får dig att må dåligt. Scrolla bland de som har något vettigt att visa, som är mer lik dig själv och inte påverkar dig negativt.
Ida: Ta ett steg utanför sociala medier och tänk, går det att leva såhär i verkligheten? Det finns ingen som kan leva det perfekta liv som Instagram visar. Försök skilja på Instagram och livet du lever utanför sociala medier. Även om det är extremt svårt att sluta jämföra och fantisera.
Vad tror ni behöver göras för att minska all psykisk ohälsa?
Ida: Det är såklart många saker, men prata om det i alla forum! Rent politiskt behöver det satsas mer. Vi vill också att man ska införa någon slags psykisk ohälsa i undervisningen.
Sofie: Det ökar verkligen bland unga människor och därför måste resurser läggas där. Även om inte alla mår dåligt kommer de någon gång att träffa någon som gör det. Precis som Ida säger borde det införas någon typ av livskunskap redan i grundskolan.
Till sist: Vad skulle ni sagt till er själva i gymnasiet?
Ida: Ta det lugnt människa… Perfektion existerar inte.
Sofie: Jag skulle nog säga: “Sluta låtsas att du inte bryr dig och våga visa mer känslor.”Allt löser sig!
Mer om/från Sofie & Ida:
Hemsida: ingetfilter.se
Instagram: angestpodden
Ångestpodden: acast & Itunes (finns där poddar finns)
Missa inte Ångestbilen:
En webbserie med underbara Ida & Sofie samt några av våra härliga influensers.
Starta en diskussion på