Kloka ord och tankar, från Myra Granberg som skriver och producerar all musik på egen hand. Första singeln ”Älska mig” släppte Myra år 2015 och samma år blev hon antagen till låtskrivar- och producent högskolan Musikmakarna. Där fokuserade hon ett par år på att bara att skriva och producera låtar till andra artister.
Myra slog igenom stort med sin 3 x platinasäljande superhit ”Tills mitt hjärta går under” och hon har under 2020 tagit en självklar plats som en av de mest lovande debutanterna på den svenska musikscenen. Under förra våren var Myra förband till Miss Li och för henne själv väntade en minst sagt fullspäckad sommar med spelningar. Men som för så många andra kom coronapandemin emellan.
Den 16 oktober släppte hon sin debut-EP Bara hälften kvar inkluderande tidigare släppta singlar samt två helt nya spår – däribland singeln ”HKF (Håll käften och försvinn”).
När vi ringer upp Myra är hon hemma i sin lägenhet och jobbar på det egna albumet som ska bli tio helt nya låtar.
Hur skulle du beskriva din musik som
du ju producerar helt själv?
— Jag skulle nog säga elektronisk pop
på svenska med väldigt ärliga texter, typ
väldigt mycket rakt på sak.
Att skriva musik har varit lite av terapi
för dig – är det så?
— Absolut, det var så jag hittade
musiken från allra första början.
Jag var tretton år när jag började skriva
låtar på min gitarr.
Hade väldigt mycket ångest och att
skriva och få uttrycka det, skapade och
gav mig en sorts självkänsla.
Får du bevis på att det du förmedlar
i dina texter får andra att känna igen
sig?
— Ja, verkligen det är det som är det
fina för musik är ju så ett så universellt
språk.
Och ibland handlar det mer om rytmerna
och melodierna än just själva
texten. Det berör något som man inte
kan sätta fingret på, framkallar känslor
av alla slag.
Och man kan både skratta och gråta till
ibland till en och samma låt.
Just att jag kan beröra och få andra att
känna något är en sådan stor passion o
lycka, kanske inget nytt men det bara
är så, det är en klyscha som finns av en
anledning.
Musik som har varit
betydelsefull för dig?
—Jag har lyssnat mycket på Linkin Park
och Rise Against när jag var yngre som
spelade lite ‘soft’ hårdrock, men också
väldigt mycket på Veronica Maggio.
Till exempel –”Ingenting kvar” som var
första låten på hennes första album.
Den dämpade min ångest och gav mig
ett sorts lugn jag kunde bära med mig.
Är det svårt att vara
utlämnande när du skriver?
— Nej, faktisk inte.
Jag tänker och reflekterar inte så mycket
över hur känsligt det är när jag är mitt i
processen,
det blir mest som terapi då, och sen när
någon hör av sig och säger att min musik
har gett dem något i en speciell situation
då känns det förstås bara helt rätt att jag
våga dela det jag bär inom mig.
Hur har hela pandemigrejen
drabbat dig?
— Framför allt så är alla livespelningarna
inställda. Sen att jag får fightas med
att skapa nya rutiner, då majoriteten av
arbetet sker hemma nu istället. Jag har
försökt isolerat mig så gott jag kunnat.
Men, vad göra – det är bara att kämpa
på, vi måste vinna det här ”kriget”.
Vad är det viktigaste budskap med din
text och musik?
— Min tanke är att det är viktigt att
våga vara sig själv, ha rätten att äga
sina egna känslor på sitt eget vis. Det är
väldigt viktigt för mig.
Vad gör du helst en ledig dag?
— Hänger med familjen, jag har en liten
supergullig papillon, alltså en hund, och
är mycket ute i naturen. Jag kommer ju
från Nybro, en liten ort i Småland och
därifrån har jag ett behov av att vara ute
mycket och jag känner att det finns ett
lugn i det som jag behöver.
Hur tar du kritik?
— Försöker komma ihåg att det bara är
vad någon annan tycker.
Är det kritik som jag inte tycker samma
om, så säger jag - tack men nej tack.
Fast det är såklart också viktigt att vara
lyhörd.
Hur var du i skolan?
— Jag var den som var lite utanför, jag
var liten och smal och under några år
rätt mobbad av ett killgäng i skolan.
Så ja, det är inte så att jag tänker tillbaka
på den tiden med ett leende precis.
Jag stod ut och höll mig kvar vid de
drömmar som jag skapade, och utifrån
dem kämpade jag mig vidare.
Vad skulle du vilja säga till de som är i
samma situation – hur ska man tänka
och göra?
— Bara för att det är så just nu, kommer
inget att vara så för alltid.
Allt förändras, det kommer en ny dag
och en ny tid.
Man måste orka se att det är övergående.
‘This too shall pass’.
Men viktigt är att hitta en vuxen att
våga prata med, och att någon som arbetar
i skolan får reda på situationen om
du eller någon utsätts för mobbing.
Även om du känner att det kanske gör
det värre för ett tag så är det viktigt att
våga berätta. Annars sker ingen förändring.
Är det några som hört av sig idag till
dig av de som mobbade dig då?
— Ja, det är det faktiskt, men där går
gränsen känner jag. Det är människor
som gjort mig illa och därför har jag lagt
dem bakom mig.
Hur tänkte du inför valet av
gymnasieprogram?
— Min resa till rätt skola och rätt program
var en väldigt stökig resa.
Jag ville ju flytta ifrån Nybro på grund
av måendet och situationen i skolan, så
jag sökte mig till två olika andra gymnasier
i Växjö och Stockholm.
Men det funkade inte riktigt ekonomiskt
att jag skulle flytta hemifrån i eget boende
så jag började på Handels & Turism
programmet hemma i Nybro
. Men jag vantrivdes, det var inte alls
något jag kände passade mig. Det blev
en tid som jag började känna mig extra
vilsen, men jag tog mig tiden att verkligen
känna efter under första läsåret och
tillslut kände jag att det inte va rätt.
Jag bestämde mig för att börja om och sökte nytt program och då till en musiklinje som låg en bit hemifrån, estetlinjen på Mjölnergymnasiet i Torsås. Linjen kallades också för ‘Stage4You’. Mitt liv tog en otrolig vändning där i det beslutet, för när jag kom dit var det som ett helt nytt liv startade. Det var ett helt annat klimat och nya förutsättningar för mig som person – där blev jag den person jag egentligen var, eller alltid hade velat vara. Klart jag var rädd i början, men jag tog mig framåt sakta och säkert.
Var är du om fem år?
— Allt jag gör nu är som en dröm och
en lycklig bubbla. Jag får göra mer eller
mindre precis allt jag vill. Så jag tänker
bara att jag får skapa nya drömmar och
jobba vidare mot dom.
Vad är viktigast i livet?
Svaret kommer snabbt från Myra:
—De relationer som man har till vänner
och familj och alla man kan tänka sig ha
omkring sig. Det är så himla viktigt att
man har människor runt sig som man
kan lita på och både skrattar och gråter
med.
Inga pengar eller status i världen kan
ersätta det.
Mer om Myra Granberg:
Vill du också plugga musik på gymnasiet?
Andra intervjuer hos Piraja
Starta en diskussion på