Vem är han - Kristoffer Hanki i Midnattssol? Vi möter karaktären Oscar Skagerberg - han kallar sig själv på skämt för amatörnorrlänning, men som den skådespelare och person han är - är han på riktigt. Vi som sett SVT:s kritikerrosade dramasatsning Midnattssol, vet att han i den spelar rollen som Kristoffer Hanki - en av Unga Samers grundare. Han är stolt över sitt arv och kämpar mot förtrycket och den rasism som samerna faktiskt vardagligen utsätts för. I sin kamp är han beredd att göra vad som helst för deras rättigheter.
Oscar får frågan om han kan se några likheter med sig själv och den karaktären?
– Ja, faktiskt. Temperamentet hos Kristoffer bor till viss del också hos mig. Hans rättvisepatos känner jag igen i mig själv och det har jag min pappa att tacka för. Pappa har dessutom jobbat med marktvisten för samerna i Jämtland. Mina kusiner är en fjärdedels samer, så det finns inte helt osökt en del gemensamma nämnare.
– Jag själv var från början en fighter på det viset att jag hade det krångligt i skolan när jag var yngre. Det blev liksom bara fel och ofta. Jag hamnade i olika situationer och saker och ting hamnade i mitt knä, jag blev orsaken till händelserna eller snarare fick skulden.
Jag blev bråkstaken som ingen orkade ha att göra med, och då var jag bara åtta år. Det - följde mig och har satt sin prägel på mitt liv helt klart. På både gott och ont.
Hur blev rollen din, i Midnattssol?
– Ja, det var ganska roligt för jag kontaktade bara sådär spontant Jeanette Klintberg, som är castare och varit det även för Tv serien Bron. Det visade sig vara i samband med just denna inspelning. Hon ringde upp mig redan dagen därpå och frågade; Du pratar väl norrländska?
På den vägen fortsatte det fast det tog sin tid. Den franska producentsidan ville absolut att det skulle vara en hundra procent same i rollen, så både Måns Mårlind och Björn Stein, stred för min roll. Min karaktär är inte med så mycket - men han har en väldigt central roll, förklarar Oscar.
– Jag fick först göra en provspelning. Fick ett manus helt på svenska, där det inom parantes var en mening på svenska som det stod skulle översättas till samiska, varpå jag ringde min pappa, som gav mig numret till en samisk vän
i Jämtland som berättade att det skulle vara - nordsamiska eftersom Kristoffer är från Kirunatrakten. Via pappas vän fick jag sedan numret till en nordsame, och när jag väl fick kontakt med honom stod han på fjället i Abiskotrakten och det blåste så mycket så jag hörde inte ett ord. Hans systerdotter skickade sedan ett sms med en ljudfil och texten fonografiskt skriven så jag kunde läsa in den.
Vid provspelningen spelade jag den först på svenska och nästa gång drog jag fram esset och tog allt på nordsamiska. Sedan tror jag det satt, berättar Oscar och skrattar.
Förberedelser för rollen?
– Jag gör mycket research, det är en oerhört viktig del, och jag tycker mycket om att få så mycket relevant information som möjligt för att kunna applicera det i mina roller och få lära mig massa nytt om världen som jag inte visste tidigare.
Inför Midnattssol till exempel, tittade jag på youtubeklipp från olika protestaktioner (bland annat den i Gállok, Kallak) och läste allt jag kunde komma över i media och bloggar, lyssnade varje dag på sameradion, följde all media
och tittade på allt med Maxida och Sofia. Läste även på om gruvdriften och hur minerallagen fungerar. Där blir det verkligen tydligt vilken problematik samerna får brottas med och hur tufft de har det. Man hittar mycket med djup research på alla plan. Sverige är ett fantastiskt fint och vackert land, men det finns skamfläckar också. Exempelvis som skallmätningarna. För 100 år sedan delades människor in i långskallar och kortskallar. Samerna var kortskallar och därmed ansedda som en lägre stående ras. Skallmätningarna utfördes av Statens rasbiologiska institut i Uppsala och dessa gjordes ända till slutet av 50-talet. Ordet ”lapp” sägs av många fortfarande- det uttrycket existerar nu år 2016, men är ett rent skällsord. Att statens advokat använder sig av ordet lapp 2016 under Girjasrättegången, säger ju en hel del.
– Men det allra första jag gjorde när jag fick klart med rollen som Kristoffer var att ta mig till Rosenbad en torsdag. För vecka in och vecka ut står medlemmar ur Sameföreningen i Stockholm mellan Riksdagshuset och Rosenbad. Där protesterar de mot minerallagstiftningen och för samers rättigheter just varje torsdag.
Jag har också haft mycket kontakt med Etnografiska museet, och läst på om olika grupper av ursprungsbefolkningar. Det gemensamma de alla har är hur de knyter an till naturen och sin tro. Man finner ett samband mellan de alla och var rötterna kommer ifrån. Jag fick stor inblick i den samiska tron och betydelserna av olika ritualerna och förhållningsätt, de som slog mig mest är hur mycket vi i dagens samhälle har att lära oss av ursprungsbefolkningar och deras kunskap att värna om och ta vara på våra resurser.
Något som blir klart är likheterna mellan olika naturfolk världen över och även förtrycket som förenar dem och finns kvar.
Skådespelaryrket - vad ledde dig dit?
– Jag gick skidgymnasiet i Järpen, Åre men körde sönder mitt knä och var tyvärr tvungen att tänka om. Eftersom jag hållit på med mycket sporter var det naturligt att tänka vidare utifrån det perspektivet och surfare som jag är och var föll valet att åka och plugga vid Hawaii Pacific University i Honolulu.
Oscar minns tillbaka och berättar om surfingen och tiden med studierna. – Åkte till min kusin som redan bodde där, hon hann före helt enkelt, snodde min idé och drog före. Där delade vi boendet, hade även bott med en av mina andra kusiner i olika tider av livet. Vi är alla tighta i släkten och vi hängt ihop i väldigt mycket. Så, jag kom till Hawaii, surfade, pluggade och jag behövde efter ett tag fylla upp mina credits och valde då en manus och teaterkurs. Ekonomi, som jag egentligen läste, kom väl i skymundan, det andra var så mycket roligare. Hur som, vi var långt borta från familj och vänner och hemlängtan gjorde sig påmind mer och mer efterhand. Sista månaderna ägnade jag mig bara åt surfing och världen utanför var ganska orolig. Det var i samband med 11 september och samtidigt blev min morfar sjuk så jag tog beslutet att åka hem.
Väl hemma och 21 år gjorde jag inte så mycket, till mamma i princip tvingade mig att ta mig för något. Jag valde att fortsätta med teatern, jobbade som cykelbud, och pluggade och pluggade. Sökte till olika scenskolor och kom in på Luleå Scenskola. Jag trivdes oerhört med det lugna tempot, klimatet och Norrbotten har helt klart en stor plats i mitt hjärta. Däremot var jag inte med helt i gruppen i utbildningen. Jag tyckte mycket, hade svårt att orka med kravet att ”vi måste vara en grupp”, så det blev ett visst självvalt utanförskap. Kanske hade jag hanterat det annorlunda idag.
Men du sällar dig inte till flocken idag heller - bara för att få passa in?
– Nej, inte min grej. Däremot är jag mer öppen nu, lyssnar och är mer intresserad. Det är inte bara Me, Myself and I - utan jag frågar mig vem jag har framför mig, istället för att utgå ifrån mina egna referensramar.
Förutom ditt skådespelande är du utövare av extremsporterna, surfing, MTB Downhill, skidor och klättring. Var, hur, när?
– Det blir tyvärr får jag säga inte så mycket som jag vill. Mitt mål är att kunna jobba mycket och få mycket betalt att jag sedan i perioder ska kunna hänge mig åt just dessa aktiviteter och - läsa nya manus.
Kunna bjuda med kompisar: ”Tja, vill du hänga med till Bali, du behöver bara stanna två veckor om du inte har tid - jag betalar allt.” Drömmen är att åka till Whistler, för det är vackert, eller någon annanstans i Nordamerika/Kanada och köra downhill eller som jag brukar, ibland till Järvsjö eller Åre på sommaren.
Bästa surf spot?
– Kuta Reef på Bali. Du åker tuktukbåt ut innan solen går upp och så släpper de en där mitt ute på havet och där är det bara du, polarna och vågen. Även Playgrounds, vid Nusa Lembongan på Bali. Torö i Sverige, men föredrar värmen.
En optimal vardag?
– Jag gillar ju när det är mycket fart och det händer något, men jag behöver också mycket lugn och ro numer. Förr var jag nog mer det ena eller det andra. Håller kanske inte i längden - du måste sträva efter balans.
Yoga och att ha en alltigenom sund livsstil är centralt i ditt liv och din vardag, eller hur?
– Ja, så är det. Yogan och specifikt ashtangayogan snöade jag in på under min tid på scenskolan. Jag blev super dedikerad och körde sex dagar i veckan under en tid. Men insåg att det inte är hur långt man kommer i vissa asanas, rörelser utan det handlar om var den tar dig.
Numer är yogan som ett komplement, jag mediterar däremot 1-2 gånger dagligen.
Och den ger dig?
– Meditationen lugnar mig helt klart - jag har en kraft inom mig, meditationen gör att jag ”I use it”, och inte ”it ́s using me”, som min röstcoach brukar säga. Den gör mig tacksam för det jag har och de som jag har omkring mig. Jag blir mer mottaglig och uppskattar det lilla i vardagen. Jag fortsätter vara mjuk på insidan. Får små lyckobreaks i vardagen. Meditationen jag praktiserar är både Vipassana och Meta meditation, även kallad Love & Kindness meditation.
Vad är essentiellt - på riktigt?
– Öppningen i allt är ändå kärlek. Det är förutsättningen för hur världen utvecklas och för alla mänskliga relationer. Det är även en viktig och betydande roll i skådespeleriet. Man gör saker tillsammans. Jag har själv fått lära mig att ta till vara på det och hur jag möter människor i olika relationer, både mina nära och andra på ett mer öppet och sant vis än förut.
Kommunikation är en stor del av din yrkesroll, hur förhåller du dig till den i vardagen och livet?
– Något som jag jobbat på mycket - jag har med mig en viss aggressivitet, som inte bara är negativ, utan kan vara en drivkraft också. Men man måste förmedla saker och ting konstruktivt, inte aggressivt. Tydlighet, men med vänlighet, då blir det sällan missförstånd heller. Öppenhet, tolerans, och respekt är viktigt att ha med sig till sig själv och andra.
Oscar är en flitig ljudboksinläsare. han är rösten bakom bland andra Fifty Shades of Grey och nu senast i Storytels originalserie Tick Tack. Där får huvudpersonen Nico en dag på väg hem från en ovanligt dålig dag på jobbet, ett telefonsamtal. Samtalet kullkastar alla planer han någonsin haft om sitt fortsatta liv, får veta att han har tio dagar kvar att leva.
Vad skulle du välja att göra i den situationen?
– Jag skulle ta alla pengar jag har, bjuda alla som betyder något för mig någonstans dit det bara var vacker natur och finns massa kul att göra. Där skulle vi hänga med varandra och hitta på grejer, trots omständigheterna. Vi skulle klämma in, surfing, downhill och klättring.
Jag skulle också vilja ha en session och berätta för alla var och en vad de betytt för mig. Kanske till en fjällvärld, någonstans in the middle of nowhere.
TEXT TINA GARDSTEN
Starta en diskussion på