Jakob Andersson- När jag var mellan 6 - 7 år så började mobbningen

“När jag var mellan 6-7 år så började mobbningen”

Det finns personer som får en att tänkte efter lite extra. Tänka på hur unik och bra man är! Att vi alla är fantastiska precis som vi är påminner denna underbara kille oss om hela tiden. Jakob Andersson har tagit Sveriges sociala medier med storm. Han har idag en av Sveriges största youtubekanaler och är en tidigare bloggare. Jakobs blogg har genom åren varit nominerad till ”Årets Blogstar” på Blog Awards samt till ”Sveriges nästa största modebloggare” på Kanal5. Nu har han lagt bloggen åt sidan och tagit steget ut i YouTube-världen och har under de två senaste åren bland annat programlett för showen till Guldtuben. Dessutom arbetar Jakob heltid som Social Media & Community Manager på ett av världens största skönhetsföretag.

Jakob är uppvuxen i Västervik, har bott i Stockholm och bor för tillfället i Malmö för att satsa på sin karriär i Köpenhamn. Han är killen som många gånger visat oss att man ska följa sin dröm och inspirerar oss dagligen.

Hur skulle du beskriva beskriva dig själv med tre ord? Varför just dessa tre?
- Omtänksam, driven och översocial! Omtänksam för att jag ofta (ibland för ofta enligt människor i min omgivning) sätter andras välmående framför mitt egna. I de allra flesta fall en väldigt fin egenskap och personlighetsdrag men kan lätt bli utnyttjat av andra. Driven för att jag ÄLSKAR att lära mig, ÄLSKAR att jobba och jag får ofta frågan ”HUR Jakob, HUR har du tid att göra allt detta?!”Haha! Översocial för att jag älskar att lära känna nya människor, få andra att skratta och har hela min uppväxt (och får fortfarande höra) att jag pratar väääldigt mycket! Framför allt under filmer. Inte uppskattat alla gånger, haha.

Vem var du i lågstadiet och gymnasiet?
- När jag var mellan 6-7 år så började mobbningen och pågick tills jag slutade gymnasiet. I långa perioder varje dag. Och allra värst var perioden i högstadiet. Jag var den där killen som aldrig passade in i alla de oskrivna normer och regler ”för hur en kille ska vara” som är väldigt tydligt i mindre städer. Ingenting ont mot min hemstad, jag älskar den, men så här är det på fler orter än den. Som kille skulle man spela ishockey, fotboll, innebandy, prata häftigt om tjejer och på äldre dagar prata om vem som hånglade med vilken tjej på hemmafesten och ryggdunka varandra i omklädningsrummet. Det var inte jag. Inte alls. Har aldrig varit, kommer aldrig att vara. Jag var istället killen med ett intresse för musik, jag gick under nästan 8 år hos en sångpedagog, uppträdde på flera skolavslutningar, kyrkor, konsertlokaler, sjöng nationalsången på ishockeymatcher och blev därför en ”outsider”. Som pricken över i så hade jag även en period i mellanstadiet då jag provade på ridsport. Åren gick och glåpord och psykiska trakasserier tog fart och detta kom att ”jaga mig” i många år efter att jag slutat med ridsporten. Rykten började cirkulera om min sexuella läggning, och glåpord formades i alla dess tänkbara former utifrån dessa och det finns nog få ”bög”-relaterade glåpord jag inte hört.

“Att ta kampen eller att avsluta livet…”

I gymnasiet träffade jag nya vänner, vänner som såg mig för vem jag var och som tyckte om MIG. Många av dessa har jag fortfarande kvar i mitt liv. Men på sidan av detta så fortsatte mobbningen och det var mina nya vänner som var de första som faktiskt vågade backa mig och säga ifrån. I gymnasiet började jag arbeta som modell, mitt intresse för att fotografera tog en ny form och jag startade en blogg 2008 som relativt snabbt blev uppmärksammad (på den tiden då det knappt fanns några manliga bloggare och hela bloggvärlden började ta form) jag fick i dåtidens mått mätta väldigt stor uppmärksamhet. Det var via min blogg, när jag var 19 år, som mina föräldrar fick veta för första gången att jag varit mobbad i hela mitt liv. Många frågar mig ”Men varför sa du inget?” och faktum är att jag aldrig haft ett riktigt bra svar på den frågan fram tills för några år sedan då jag blickade tillbaka på mitt liv och insåg att jag i högstadiet någon gång hamnade i det där fruktansvärda vägskälet av tankar - ”Att ta kampen eller att avsluta livet…” och det är så skrämmande när jag inser att mitt 14, 15, 16-åriga jag tänkte så då. Men jag bestämde mig för att ta kampen och JAG skulle vinna den! Själv. Säkert lite ett ”uppror” mot att ingen i skolan eller av mina lärare sagt ifrån efter alla dessa år! Envisheten tog över. Och idag står jag här, starkare än någonsin!

”Nånstans i bakhuvudet finns alltid tanken; jag ska minsann visa dom..”

Vad är ditt bästa och sämsta minne från just skolan?
- Stora delar av gymnasietiden är de bästa minnena från skolan - Att få träffa riktiga vänner och den sammanhållning och stämningen vi hade i vår klass. Alla skratt, galna studentfester. Vi hade fantastiska lärare som såg oss, och som själva uttryckte att det var något speciellt med vår grupp - Vår lärare blev som en ”extra-mamma”. Sämsta minnet är självklart alla år av mobbning - Även om dessa år var fruktansvärda så har de, hur konstigt det än må låta, varit en stor del till varför drivet blivit en så viktig och stor del av min person. Att våga gå min egna väg, följa mina drömmar. Helt enkelt: Jag vände motgångarna till min styrka och bränsle och använder det än idag. Nånstans i bakhuvudet finns alltid tanken ”jag ska minsann visa dom!” - Inte för att ”skryta” eller visa mig bättre på något sätt, utan för att jag alltid fick höra hur jag inte var bra nog, hur ful, äcklig och onaturlig jag var - Då bestämde jag mig. ”Jag ska minsann visa dom att jag kan lyckas och jag ska alltid gå min egna väg!”

Hur skulle du säga att skolan påverkat dig som person?
-Jättemycket! På så många olika sätt som jag vidrört i mina tidigare svar. Självklart har det gett mig enorma kunskaper, men också erfarenheter. Jag vill idag vara ett levande bevis på att hur tuff skolan än har varit, hur klyschigt uttrycket ”Det blir bättre” än må vara och kännas så är jag ett av dom bevisen på att det blir bättre. För kan jag, kan du. Och jag brinner så mycket för att prata om mina erfarenheter i hopp om att stärka andra som befinner sig - eller har befunnit sig där. Ett av mina största driv: Att få fortsätta komma ut och föreläsa och prata om detta. Gärna på skolorna.

Vilket linje gick du på gymnasiet?
-Jag gick Barn & Fritids programmet. Så jag jobbade några år på skola efter studenten och på ett mobilt boende stöd för personer med olika fysiska- & psykiska funktionsnedsättningar i åldrarna 18-65 år.

Varför valde du just den linjen?
-Jag planerade då att bli lärare och kände att det var ett sätt att börja vägen dit. Men som sagt, detta har minst sagt tagit en helt annan vändning under tidens gång då jag idag är Social Media & Comminuty Manager och Influencer.

Vad skulle du ge för råd till unga när det kommer till skolan?
-Följ dina drömmar, gå DIN väg och gör inte ditt val av utbildning på grund av vad dina vänner väljer. Jag vet att det är skitläskigt att ”kliva ut ur sin comfort zone” - Jag har själv varit där. Jag vet också att det är supersvårt att i 9:e klass veta ”vad man vill bli” och att valet av gymnasieutbildning känns jättestort och läskigt. Är du osäker på VAD du vill bli, titta på utbildningar, se vilken utbildning som har något DU brinner för och tycker är kul - Men tänk också, även om du inte vet VAD du vill plugga efter gymnasiet (högskola och universitet) så är det alltid bra att gå en utbildning som täcker de grundläggande kurser du behöver så att du kan söka högskola/universitet.

Hur kommer det sig att startade en blogg samt Youtube?
-Efter att ha bloggat i många år så började YouTube att bli allt mer populärt, man såg videobloggar (idag kallat vloggar) som blev allt mer populärt och YouTube var inte längre bara en plattform där man tittade på musikvideos och roliga kattklipp. I samma veva var det flera av mina bloggläsare som frågade ifall jag inte kunde börja göra mer rörligt material och efter mycket om och men i augusti 2015 så publicerade jag min första riktiga ”vlogg” och sedan dess har jag valt att fokusera på YouTube, Instagram och Snapchat. Jag älskar min YouTube-familj och det communityt!

Var du någonsin rädd för vad andra skulle tycka?
-Inte nödvändigtvis rädd, för jag var vid det tillfället rätt van vid att andra tyckte och tänkte så mycket ”om mig” redan. Men självklart fanns det lite av en oro ifall trakasserierna skulle öka och så även det anonyma hatet. Men tvärtom, jag är idag evigt tacksam och så glad att jag tog steget och att jag idag kan kalla det mitt jobb!

Vad tror du är den största fördomen folk har om dig? Varför?
-Att jag på grund av val av karrirär - Social Media & Commuity Manager på ett av världens största skönhetsföretag + att jag utöver det arbetar som Influencer/YouTuber - mellan varven får kommentarer från gamla vänner och bekanta från min hemstad att ”Oj, jag trodde verkligen att du skulle ha blivit märkvärdig… Men du är ju precis som innan.” och det är något jag varit noga med, att hur bra det än må ha gått (och går) i perioder så vägrar jag att tappa fotfästet och ”sväva iväg”. Jag är samma nu som då men med mycket mer erfarenheter och ett ännu starkare driv - både i jobb och mina hjärtefrågor. Ex. Kampen mot mobbning. Jag har jobbat stenhårt för att komma dit jag är idag, absolut, men mycket av detta är tack vare de människor som valt att följa mig och de människor jag har runt omkring mig som stöttat, peppat, pushat och trott på mig, och det är något jag ALLTID kommer att vara evigt tacksam för.

Vad är ditt nästa mål i livet?
- Jag vill fortsätta utvecklas i min roll som influencer, samt fortsätta arbeta med sociala medier utifrån ett Social Media Manager-perspektiv. Ett av mina stora mål för kommande år är att få fortsätta komma ut och föreläsa om min resa, karriär, sociala medier och om den mobbningen jag gick igenom i hopp om att stärka och inspirera unga. Det vore en dröm att få komma ut i skolor runt om i landet och prata! Jag ÄLSKAR att få dela mina erfarenheter med målet att stärka och inspirera andra.

”Du är fantastisk precis så som du är! ”

Vad inspirerar och motiverar dig?
- Jag blir inspirerad av så mycket, men en stor inspiration genom livet har alltid varit mina föräldrar. Att de alltid älskat mig oavsett vem jag är, vem jag älskar, vad jag gör. Men jag inspireras även så, så mycket av de som valt att följa mig, de som kommer fram på stan eller mailar mig och berättar hur jag kan ha varit en inspiration till att de vågat komma ut med sin sexuella läggning, eller att dom vågat ta tag i sitt förflutna och ta hjälp, att de tack vare att jag pratar om detta skapar en känsla av tillhörighet och att de inte längre är ensamma, att JAG kan inspirera andra till att våga ta kampen. Det ger mig sååå mycket motivation och inspiration. Känslan av att se att jag gör skillnad, den är mitt driv så många gånger i så mycket.

Till sist, om hela världen lyssnade på dig, vad skulle du då säga?
- Kom ihåg att du är fantastisk precis så som du är!

Mer av Jakob hittar du här:
YouTube: Detvarmindag 
Instagram: Detvarmindag
Snapchat @Detvarmindag

Missa inte Jakobs nya vlogg!