Resultatet är hennes tydligaste och starkaste album hittills där hon samarbetar med artister som Leslie Tay och Newkid.
Ur det samarbetet föddes, R’n’b-pop-skivan - ”Större”. Med låten ”Freak” hade Molly Sandén ett kall och något viktigt att säga – låten gav hon ut på egen hand, samtidigt gjorde hon ett statement att i videon vara naken i vissa scener.
Det medförde en ny styrka och Molly blev vän med sin nyfunna kropp. Samtidigt började hon känna efter vad hon trodde folk verkligen ville ha av henne, av Molly. Vilken typ av artist ville publiken att hon skulle vara, vilken syster önskade hennes familj sig, vilken vän och vilken flickvän skulle hon förväntas vara?
Det nyvunna självförtroendet försvann, Molly mådde skit. Musiken hon skrev kändes inte ny, och kärleksrelationen hamnade i obalans.
Molly ringer upp på bestämd tid på väg i en bil från flygplatsen i Malaga för några dagars välbehövlig vila. Om att vara eller kanske snarare ifrågasätta viljan av att vara till lags, kommer vi att prata om ganska snabbt.
– Det här albumet är väldigt nära och har varit otroligt personligt att skriva, för det kom till under en period när jag mådde som allra sämst och som allra bäst.
Och det har ju så klart fått låtarna att framstå på väldigt olika vis.
Vilka känner igen sig i texterna och sinnesstämningen på albumet?
– En del låtar har mer av sorg i sig och att jag måste hitta mig själv och då såklart riktar man sig till de som befinner sig i det, eller varit där. Det är inget som jag tänker på från allra första början, att nå någon speciell, men jag märker att det är det som blir den stora kicken när man får gensvaret från publiken. Känslan av ”ni fattar precis vad jag menar”, det är verkligen det jag går igång på och som är ett bevis på att jag och publiken connectar och delar samma känsla. Och när någon kommer fram till mig och säger;
”Molly, din låt förändrade verkligen allt”
– det är typ det bästa jag kan få höra.
Nu skriver du på svenska?
– Ja, och det som känns så coolt är att det då blir så direkt, inga fasader, jag försöker inte låta som någon annan, eller säga det på ett coolt sätt utan på svenska känner jag att det är mer sant och riktigt, att jag har hittat formen för hur jag vill uttrycka mig. Jag censurerar mig inte längre det får mig bara att må dåligt. Det blev som att slå på en känslokran eftersom det var längesedan jag skrev på svenska. Jag fastnade nog lite i min kreativitet, speciellt för två år sedan, men nu har jag hittat vad det är jag vill förmedla och det är nog mycket tack vare att jag valt att förmedla det på just svenska.
Albumet kom till under en period där du upplevde både ”botten och toppen har du sagt, berätta.
– Ja, jag hamnade i ett skede där jag kände att jag var och blev väldigt beroende av andra människors bekräftelse för att jag själv skulle må bra. Men det är nog det sämsta man kan välja inser jag när jag tittar i backspegeln – för då har man ju så höga förväntningar på sin omgivning och de slutade med att jag inte kunde känna in mig själv.
Jag ”kom ju ut” som artist väldigt ung, vilket bidrog till att jag delade med mig av väldigt intima saker och jag hamnade i det här med att man försätter sig i en sorts sits där man försöker vara som andra vill att man ska vara. Det ledde att jag till slut fick en väldigt svag självkänsla och ett superdåligt självförtroende. Ur det startade processen i att hitta mig själv.
Musiken blev lösningen och vägen ut ur det dåliga måendet. Molly fick sätta ord på just alla känslor som omgav henne då och tack vare det mår hon idag bättre än någonsin.
Molly förklarar att hon också inser hur viktigt det är att inte bli låst vid sociala medier, att kolla likes och uppdateringar och börja med jämförelser – att det egentligen inte betyder eller tillför något i ens liv.
– Man lägger så mycket tid på allt sånt som bara bidrar till en fejkreality.
“Jag känner ingen som kan ljuga som du
Men jag är glad att jag fick se det tillslut
Så jävla duktig på att prata när vi höll varann
Fick mina vänner på din sida
Så min mark försvann”
Det är ett helt nytt sound på nya albumet, inte lika svulstigt, inte lika dramatiskt. Nu är det mer av luftiga körer och tunga beats, kryddat med ett 90-talsound. Syntar och pads från 90-talet, mixat med en mer modern ljudbild med pitchade vokaler.
– Ja, musiken jag gör nu ligger mycket närmare den musik jag själv lyssnar på. Det är mer melodibaserat, rnb-influerat, och det är poppigt.
På frågan om vilken låt Molly känner mest för, svarar hon eftertänksamt att det förstås är beroende på vilken sinnesstämning man befinner sig i, men låten ”Sand” sammanfattar textmässigt det Molly gått igenom.
– Kontrasterna, det höga och låga, och att få vara komplex som människa. Vi är alla så snabba att dela in varandra i olika fack. Speciellt inom musikvärlden kan det ses som lite okreddigt att göra flera saker, man ska helst hålla sig till en stil eller sak.
Och det där har jag fightats med, för fan jag vet ju inte riktigt hundra vad jag vill eller vad jag vill imorgon. Jag kan bara veta vad jag vill här och nu och gå på min magkänsla. Och just ”Sand” säger mycket om hur och vad jag var, att jag kände det som att jag var gjord av sand, hur jag hela tiden byggde murar, rev dem och byggde om på nytt.
“Den handlar också om att få vara stark, svag och allt däremellan.”
Sand – är en sorgsen ballad i Veronica Maggios soundvärld som är skriven tillsammans med Viktor Tell, Maria Smith och Kevin Högdal.Låtarna och albumet skrevs under cirka ett och ett halvt år.
– Vissa känslor på skivan ska man kanske inte analysera för mycket, en arg låt betyder inte att jag är sådär arg - inte längre i alla fall, skrattar Molly.
För Molly är tjejen och artisten som de flesta ser som skör, mjuk, glad.
Kan du bli arg Molly?
Molly tänker efter och svarar att förutom de där självklara sakerna som kan göra en arg så är Molly en positiv person.
— Jag väljer alltid att utgå från det positiva med en person och är det inte så positivt så kan ju alla få ha en dålig dag.
Så försöker jag att tänka så mycket det går – men när det väl brister och någon går över gränsen, då har jag svårt att ändra på vad jag känner och tycker.
Det finns ju alltid en gräns för beteenden. Och är det något som jag verkligen hatar, och triggar mig direkt i försvarsposition så är det den där mobbarattityden och härskartekniken som en del kör med.
Till exempel?
– Ja men, typ jag har stött så många gubbar i branschen som har ”lillagummat” mig, det finns artister som exkluderar andra, snackar ner människor och det har jag verkligen svårt för.
Jag blev ju själv mobbad som liten och det är som att något exploderar så fort jag känner av ett sådant beteende. Jag gillar inte dålig stil och attityd helt enkelt, då blir jag arg och reagerar.
Jag har blivit bättre på att hantera de som har attityd, förr var jag mycket mer inbjudande och stod med öppna armar. Nu säger jag ifrån mycket tidigare, att man kanske måste respektera min tid och att jag inte går med på allt.
Tyvärr lärde jag mig något helt annat när jag var ny i branschen, ”Skapa inga rubriker, säg inget som kan sticka någon i ögonen”, och det där viskar lite fortfarande i mitt bakhuvud men är något fel så SKA man säga ifrån såklart och, det är ju faktiskt enklare att välja vara snäll - än att välja att vara otrevlig.
Starta en diskussion på