Humorduon Tom och Petter är grundarna till podden med samma namn och två välkända ansikten på sociala medier.
När killarna anländer till kontoret är after worken redan igång. Vilket gör att det blir en skön och enkel stämning. Efter en snabb presentation av alla på kontoret sätter vi oss i ett av konferensrummen och börjar intervjun. Att starta med tre positiva och tre negativa saker om varandra var svårare för killarna att komma fram till än vad jag trodde. Men efter en stunds tänkande börjar Tom med tre ”negativa” saker:
Petter är förbaskat stark vilket är jobbigt för mig. Han är rationell och tror att han vet allt.
Petter: Vad ska man ta av alla grejer… En halv smickrande grej är att jag blir så avundsjuk på att Tom är så musikalisk. Sen är han också otålig och en smula lat.
Tom: När det kommer till positiva saker är Petter extremt godhjärtad och generös, i alla fall mot mig. Han tänker på mig, lägger ner pengar på mig, köper saker till mig. Det tycker jag är fint, sen är han förbaskat rolig! Han är i princip komplett.
Petter: Tom är extremt kreativ, hälften av alla meningar Tom säger har inte sagts av någon annan förut. De är briljanta men konstiga, vilket är härligt. Han är väldigt modig, godhjärtat och empatisk.
Tror ni folk har fördomar om er? i så fall varför?
Tom: Jag tror att den största fördomen folk kan ha är att vi är vita, 25 åriga heterosexuella killar som är uppväxta i rika förorten. Vilket stämmer.
Petter: Men det folk tror, är att vi behandlar folk där efter. Vilket inte stämmer. Det är också oftast den kritiken vi får.
Tom: När kritiken kommer börjar det oftast med… Ni är.. och sen något av det vi nämnde innan. Med meningen att vi inte förstår något. Det dömer oss utan att känna oss.
Vad är det första ni tänker på när jag säger gymnasium / skola?
Petter: En otroligt bra tid för mig, jag hade en välsignad gymnasieupplevelse. Jag gick ledarskap och kommunikation på ett gymnasium i Danderyd.
Tom: Jag hade de också jätte bra faktiskt. Jag gick linje samhälle, men inriktning samhälle i Bromma
Idag skulle jag säga att ni är två poppis killar, Men hur var ni i skolan?
Petter: Jag blandade lite. Jag var väldigt poppis de första åren på låg och mellanstadiet. Sen blev jag inte lika poppis i högstadiet. I gymnasiet var jag halv poppis skulle jag säga.
Tom: Jag har varit ganska poppis hela tiden. När jag började sexan hade min brorsa precis gått ut nian och han var populär. Så då visste de flesta redan vem jag var, vilket gjorde det ganska lätt för mig. Jag hade samma vänner från 6an till 9an och vi var det populära gänget. Jag vet inte riktigt vad som gjorde vårt gäng populärt, vi var inte bättre, roligare eller snyggare än något annat gäng. Antar att vi bara hade turen att bli populära.
Vilka är era bästa skolminnen?
Tom: Ett av mina bästa minnen är när mina kompisar fick ta det straffet jag borde ha fått. Det var vinter och jag kastade en snöboll på fönster där alla nior satt. Niorna bestämde sig då för att springa ut och straffa oss. Så när alla nior kom utspringandes för att mula oss gick jag oskyldigt in och satte mig i klassrummet. Tre av mina tappra klasskamrater som hade försöka springa ifrån niorna kommer efter 20 minuter in i klassrummet och helt sönder mulade, medan jag som egentligen borde blivit straffade satt inne helt orörd och varm. Det är nog mitt bästa minne!
Petter: Det var en gång en kille som slängde mig i en papperskorg.. Det var väldigt speciellt, meningen var att han skulle välta mig. Men jag var ganska lätt och liten så dök istället rakt ner i papperskorgen och fastade där.
Tom: Var det ditt bästa minne?
Petter: (med sen sarkastisk röst) Haha ja, så då förstår ni hur jag haft det…
Har skolan gett er något ni har haft användning för idag?
Tom och Petter: Ja, vi träffades genom en utbildning vi gick efter gymnasiet. Sen eftersom vi håller på med sociala medier och skämtar om hur folk är idag, så har skolan varit bra då vi träffat massvis av olika typer av människor. När det kommer till betyg gick vi båda ut med ganska bra betyg, men än så länge har vi inte använt oss av dem….
Hur kom idén om att starta en podd upp?
Petter: Man har så lite tid i de andra plattformarna. Ta Instagram som ett exempel, där har du några sekunder på dig. Vilket gör att det bara finns tid för att göra en grej och de måste vara så koncentrerad. Vi kända att vi hade ett behov av att visa upp att vi inte bara är clowner. Vi ville prova att göra något underhållande som inte bara utspelade sig på några sekunder.
Tom: Det var Petter som från början ville göra en podd, jag var emot det först. Men han lyckades övertala mig, jag kände att vi hade mer att ge än vad folk trodde. Vi ville utvecklas och pröva något nytt.
Petter: Vi hittade en plattform som vi lärt oss att älska!
Var ni aldrig oroliga över vad folk skulle tycka?
Petter: När man gör någonting en timme i veckan där man försöker vara ganska transparent och öppen, både med sina positiva och negativa sidor blir man väldigt sårbar. Ibland kan man känna sig väldigt naken och säga saker som är fel. Vilket gör att jag alltid är väldigt nojig inför att vi släpper våran podd.
Tom: Det vi gör är så himla okommersiellt. Men verkar ändå gillas av folket. Vi tar aldrig illa upp om folk tycker vi är tråkiga. Alla tycker olika saker är kul, så att få höra att man är tråkig är lätt att borsta av sig.
Vad tror ni att ni hade gjort om ni inte höll på med det ni gör idag?
Petter: Jag hade nog varit någon journalist eller politiker.
Tom: Hade jag inte stått framför kameran vill jag nog stå bakom. Man hade fått ta bort media från jorden för att jag inte skulle välja något inom media.
Tom och Petter: Vi tror att man måste vara lite galen, för att hålla på med media på det sättet vi gör. Vi lägger ner så mycket tid av hårt arbete för ingenting. Det går inte att ha någon reservplan för då kommer man att hoppa på den till 99% chans.
Vad gör er motiverade?
Tom och Petter i kör: Pengar!
Tom: Nej, men jag skulle vilja säga att det är härligt att man kan ge glädje till någon annan. Till en början gjorde vi det här utan att tjäna en krona i över tre år. Men när den första kronan rullade in, började vi fundera på hur vi ska kunna göra detta och leva på det? Min största sporre är nu att tjäna pengar och faktiskt kunna visa att detta är ett yrke.
Petter: Grejen med pengar är så tydligt. Du tjänar så mycket som du gör dig värd. Där hittar jag någon sorts tillfredsställelse, jag får kickar av det och vill bevisa att jag är värd mer.
Tom: Vi vill inte att ni ska få fel bild av oss, men just nu är pengar den största sporren. Vårt mål är att underhålla er och kunna leva på att det.
Vad skulle ni ge för tips till unga idag?
Petter: Styr upp era liv. Det var så lätt att påpeka hur andra människor ska bete sig. Men själv har man inte ens städat sitt rum.. Saker kommer inte ramla i famnen på dig, du måste sätta mål och vara tydlig med dem.
Tom: Precis som Petter säger gör någonting och gör det ordentligt!
Petter: För det kände vi.. När det gick dåligt för oss var när vi inte gjorde någonting. Det var för att vi inte visste vad våra mål var. Så istället för att inte gå åt något håll stod vi helt stilla. Att stå stilla är inte att stå still, att stå still är att ramla bakåt.
Tom: Man får inte vara rädd att testa nya saker. Det är ingen som bryr sig lika mycket som du själv gör. Det värsta som kan hända är att du tycker det är jobbigt, blev dåligt eller pinsamt.Men tänk vad bra det kan bli. Ingen annan bryr sig, utan de går bara vidare med sina liv.
Tom och Petter: Våga satsa, ni har inget att förlora.
Starta en diskussion på