- Var jobbar du och vad är din titel? Jag jobbar på kvällstidningen Expressen och är podcastredaktör.
- Vart gick du i skolan, vad studerade du? Jag gick medielinjen på Kungsgårdsgymnasiet i Norrköping – om nu sista året i gymnasiet går att jämföra med första året i “college”. I övrigt har jag ingen komplett högskoleutbildning, vilket jag inte tycker är direkt nödvändigt. 30 HP sociologi vid Linköpings universitet och 2 år journalistik vid Kaggeholms folkhögskola.
- Hur hamnade du på Expressen? Under min journalistutbildning gjorde jag praktik på kvällstidningen Aftonbladet. Efter min praktik fick jag fortsatt jobb där och stannade i totalt 6 månader. I den vevan blir jag uppringd av Expressen och kallad till jobbintervju. (Det är vanligt i branschen att hoppa mellan just dessa två tidningar). Min erfarenhet inom kommersiell radio gör att jag slutligen blir erbjuden en helt annat tjänst än den jag blir intervjuad för. En helt ny tjänst – Podcastredaktör.
- Vad jobbar du med just nu? Just nu så ser mina veckor ofta lika dana ut. Jag har tydliga rutiner som jag bygger min arbetsvecka runt. Jag har hand om hela podcastsatsningen, sköter all kontakt med våra samarbetspartners, står för inköp för all vår utrustning, ansvarar för podcast-delen på hemsidan och skriver/gör artiklar/puffar, har ett utgivaröra när jag lyssnar på innehållet, jag kontrollerar hur slutprodukten blir, jag har grafiska och tekniska uppdrag. Jag är en projektledare, egentligen.
- Har du ofta lära sig nya färdigheter och utvecklas från att arbeta här? I början gjorde jag det. Självklart utvecklas man av allt man gör – men jag tror att utvecklingskurvan hade större utslag när jag var nyanställd.
- Hur hamnade du i denna roll på företaget? Jag blev podcast redaktör när jag började och är det än i dag.
- Vilka är dina kortsiktiga och långsiktiga mål i din karriär? Jag är inte ens säker på att jag vill ha en karriär. Jag har egentligen inga ambitioner att ta mig långt eller tjäna mycket pengar. Jag har egentligen, i hela mitt liv, tagit den enkla vägen. Den roliga vägen. Att jag har lyckats göra mig en karriär hittils är egentligen helt ofattbart. Jag hade lika gärna kunnat bo hemma hos min mamma och sänt lokalradio i Norrköping. Det viktiga för mig är alltså att ha kul – och märkligt nog verkar det fungera utmärkt som bränsle för att ta sig långt i en karriärinriktad bransch. Jag har visserligen någon form av driv. För att konkretisera så ser jag mig själv som en hårt arbetande mediasnubbe fram till jag är 40. Sen skulle jag gärna vilja göra något helt annat. Kanske köpa och driva en biltvätt eller bli kock. Just nu lockar TV väldigt mycket dock.
- Vilka är de mest och minst roliga delarna i ditt jobb? Det roliga är det sociala. Att prata med människor och när ett samarbete funkar väl. Speciellt när det dyker upp problem och man löser dem. Det tråkiga är all tid jag lägger på att klippa podcastprogram. Att klippa i en timma ljud tar tre timmar. Det hade jag gärna gjort mindre.
- Vilken är den största överraskningen att lämna skolan för den verkliga världen? När jag var liten såg jag på vuxenvärden som mogen, utblommad och spännande. Jag inser nu att tillvaron i skolan med allt vad det innebär är väldigt lik den riktiga världen – och kanse ännu mer spännande. Jag hade, tror jag, lite större förhoppningar på vuxenvärlden. Saker och ting är lite enklare och mindre komplicerade än jag en gång trodde. Saker och ting är inte så komplicerade. Hade någon sagt till mig när jag var 19 att jag skulle vara podcastredaktör på Expressen när jag var 25 hade jag inte trott att jag klarat av det. Och se, det går jättebra!
- Har du några förslag på de människor som drömmer om att få ditt jobb? Gör det som du tycker är roligt. Och jag antar att det är min inställning och attityd till livet och utmaningar som har gjort att jag tagit mig till där jag är i dag. Du kommer otroligt långt med ett leende, att ständigt vara trevlig mot folk och göra “det där lilla extra”. Vassa armbågar tar dig ingenstans i dag.
Min USP är att jag är lätt att jobba med. Uppstår problem löser jag dem. Utan sura miner. Kommer mer arbete på mitt bord gör jag det med glädje. Jag har stor respekt för att människor inte har en strävan efter att bli bäst eller att många inte sätter superhöga mål, men så länge man faktiskt gör sitt bästa räcker det väldigt långt.