Vad är skillnaden?
Tänk dig att du delat in alla i världen i två psykologiska grupper. Du sätter alla optimister på ena sidan och alla pessimisterna på den andra (låt oss lämna realisterna åt sidan för nu). Bland optimisternas konversationer skulle alla prata om fantastiska framtidsplaner och hur saker och ting kan bara bli bättre. Samtidigt skulle kanske pessimisterna prata om vad som för optimisterna verkar som en deprimerande diskussion. Långt ifrån alla har en aning om hur man ska uppfylla sina drömmar, de oroar sig över vad som kan gå fel, hellre än att se till möjligheterna. De är oroliga för att de saker som de har kommer att tas ifrån dem av ödets grymma nyck. Detta tänk känns som en försiktighetsåtgärd för att slippa bli besviken, men en optimist skulle nog se det som att en pessimist såg ned på allt som kom deras väg och inte testa på lyckan. Att de är lite alltför angelägna att hälla kallt vatten på de spännande planer som kommer deras väg.
För pessimisterna dock är optimisterna bortom kontakt med verkligheten. Att de inte är medvetna, för naiva eller helt enkelt för ignoranta att se vilken otäck, grym och olycksdrabbade värld vi faktiskt lever i. De lurar sig själva.
Så vilket är bäst?
Under åren har psykologer undersökt många aspekter av pessimism och optimism. De har undrat om det finns fler optimister än pessimister. De har försökt att ta reda på vilka metoder som är “bättre”. I själva verket finns det goda nyheter för oss alla. Det finns vissa fördelar med att optimismen verkar få människor att må bättre i livet. Typ att tänka “lugn, det ordnar sig”. Men det finns också fördelar med pessimism i att tänka sig det värsta hjälper vissa att bättre hantera världen. De slipper bli besvikna.
Att ställa sig frågan vad som är bättre eller sämre av de två lägren är nog ganska svårt. Intresset ligger snarare i varför och hur människor ser världen olika i första hand.
När en optimist pratar med en pessimist låter det som att de kommer ifrån två helt olika världar. Hur kommer det sig att människor blir polariserade på detta sätt? En ledtråd kommer från en ny linje av forskning om hur både pessimister och optimister använder sina olika uppfattningar av världen för att motivera sig själva.
Hur fungerar optimisten vs. pessimisten?
Vi vet alla hur svårt det är att förutsäga vad som kommer att hända i framtiden. Livet slänger alltid curveballs på oss och de flesta av oss accepterar att våra planer ofta inte fungerar som vi tänkt. Det är inte så att vi gör något fel, livet är bara oförutsägbart.
För att klara denna oförutsägbarhet väljer några av oss att tänka optimistiskt eftersom det motiverar oss att fortsätta försöka igen och igen och försöka igen. Resa sig igen. För andra har en pessimistisk attityd samma funktion. Genom att tänka på vad som kan gå fel hjälper det till att skydda oss mot när saker går fel. “Ah jag kände på mig att det inte skulle funka i alla fall”.
I båda fallen är vad de optimistiska och pessimistiska ställningstaganden gör att de arbetar i motivationens tjänst. Båda ger de oss en skyddande effekt mot vad Shakespeare kallade det (översatt) “styng och pilar från ett bittert öde”.
Vad som växer fram, vanligtvis från studier, är att både optimism och pessimism har viktiga roller att spela i människors liv.
Att vara optimistisk tillåter människor att uppnå sina mål på ett positivt sätt: att drömma en större och bättre dröm som de kan arbeta sig mot. Optimister verkar också svara bättre på positiv feedback, vilket genererar i positiva tankar. De slår ifrån sig det negativa som händer och ser direkt till nya möjligheter. Det blir en överlevnadsstrategi.
Å andra sidan kan ett pessimistiskt tänkande hjälpa människor att minska sin naturliga ångest för att prestera bättre. Pessimisterna verkar även svara bättre på negativ feedback. De gillar att höra vad problemen var så att de kan rätta till dem. Dessa negativa faktorer får de faktiskt att jobba på bättre.
Så det är olika slag för olika människor. Optimism och pessimism är två olika, men effektiva, strategier för att hantera en komplex och oförutsägbar värld.
Jag har nyligen fått en ny kär vän och det är otroligt intressant hur vi ser på saker olika, fast samtidigt på samma sätt. Vi är båda achievers men på två olika sätt. Jag näst intill skuttar in på olika nya mål, hungrig efter fler erfarenheter, medan han lite stångas med huvudet före in i nästa projekt som måste ta honom framåt till hans mål. Mitt nyårs… löfte är fel att säga, men det var någonting som sades - av min vän jag talade med igår på telefon - på nyår och som jag lite tog till mig som en lugnande tanke. “Det är som det är och det blir som det blir”; med dessa ord i huvudet kan jag lite grann luta mig tillbaka och slappna av i det. Min filosofi har lite blivit att om du är tillfreds så händer bra saker, för du är öppen för dem och då blir det som det blir för att du vill det. En optimists tankesätt skulle jag vilja säga. Men när jag yttrade denna fras för min nyfunne vän såg han det som deprimerande att bara finna sig i att saker och ting är dom de är.
Så vad kom vi fram till då?
Min vän och jag kom fram till att optimism och pessimism egentligen bara, som jag sa, är sätt att hantera livet på. Pessimister behöver inte vara negativa för den sakens skull och hellre ligga i ett mörkt rum istället för att komma någonvart. Och optimister är inte alltid glada och ljusa hela tiden. Det är bara ett sätt att deala med vad som kommer vår väg.
Starta en diskussion på