Hantera konkurrensstressen
Vi har alla en sån kurskompis. Jag minns när jag gick på högstadiet, hade jag en nära vän som jag ofta umgicks med, gick hem till henne och käkade toast och drack O’boy på lunchen, gick på pojkbandskonserter och pysslade till musik. Vi kom väldigt bra överens! Det enda var att hon var sådär duktig. Presterade alltid bättre än jag trots att vi pluggade lika länge (eller inte länge…. Jag fick alltid kämpa med matten och klarade mig alltid med en hårsmån medan hon jämt var klar först och fick högsta betyg. Jag minns en gång, och detta glömmer jag aldrig, vi hade ett stort prov i slutet av läsåret. Jag minns inte vad provet handlade om men jag hade i alla fall pluggat ordentligt hårt och var så redo att göra bra ifrån mig! En vecka senare fick vi igen proven med betyget skrivet i rött på första sidan. Maxpoängen var 33 poäng, gränsen för MvG gick på 30 poäng, jag fick 29,5, alltså VG, lite putt blev jag tills jag såg min kompis resultat; 30 MvG. Jag var surmulen i en vecka.
Prestationsångest har dock aldrig varit ett stort problem för mig i skolan. Att ha en kompis som alltid var snäppet bättre i skolan störde mig visserligen något, men jag kunde bara nicka medgivande och acceptera det. Jag var snabbare än hon, hoppade längst och högst i klassen på friidrotten, MvG i musik, bild och idrott. Hon var en braniac medan jag fokuserade min ambition på annat. Hon gillade matte, jag hatade det, hon var alltså bättre i matte medan jag sög.
När vi kommer upp i gymnasiet och även högskolan, blir nog pressen emellertid värre. Nu har vi valt en slags inriktning och ser ett mål eller en verklighet framför oss, som påverkas av hur vi presterar i skolan, idag. Jag tror pressen är lika stor vad du än läser, men vissa program kanske är mer krävande än andra. Jag har läst Medievetenskap där branschen visserligen kanske är tuff och konkurrensen hård, men här kan man vrida och vända på sin väg och arbeta sig uppåt. Många i min klass var kreativa och konkurrensen vart aldrig hård. Det var tre sköna år. Ska även nämna att också där var det någon som var bättre än jag på sin research, men så fort vi skulle upp och tala inför folk sjönk denna in i ångestens dimma, svettades och stammade vilket gjorde det svårt för honom att ta plats vid seminarier och diskussioner. Här kunde vi hjälpa varandra.
Anyway. De med hård konkurrens i skolan är ofta de som får det i arbetslivet också, det blir en träning att hantera den stress som skapas genom detta. De som jag mött som lider av denna konkurrensstress eller prestationsångest (skulle de i och för sig aldrig erkänna) är de mest ambitiösa jag känner. När jag säger att de lider av det, menar jag att deras förväntningar på sig själva ibland kanske överträffar deras egen förmåga att prestera, eller orka. Ett, för mig, kanske superbra betyg är en besvikelse i deras ögon. Att vila kommer inte på fråga och hela fritiden går åt att ständigt finna saker som stimulerar och utvecklar.
Vad är konkurrenskraftig stress?
Så vad exakt är konkurrenskraftig stress? Generellt skulle jag definiera det som en students upplevelse av obalans mellan de miljökrav som ställs på honom eller henne och dennes insatsförmåga och resurserna för att uppfylla dessa krav. Det kan vara en tenta till exempel. Alla ska göra den och betygen får man sen stämplade i pannan.
Oron över att vara sämre, och stressen om man faktiskt är “sämre”, hur ska man komma ifatt?! Denna stressökning kan leda till oro, förlust av förtroende, spänningar och oförmåga att koncentrera sig. Och inte minst tappar man väl till slut lusten och passionen. Å andra sidan kan kanske detta för vissa supermänniskor där ute, bara vara en energiboost; bring it!
Tips till oss dödliga
Men för oss dödliga kanske det ibland gäller att stanna upp. För om prestationsångesten tar över i plugget tar det säkert till slut över allt du gör i förhållanden, familj, vänner, sport, matlagning… Självklart kan man alltid sträva efter att bli bättre men att jämt överträffa sig själv för att leva upp till ens egna, eller kanske andras, förväntningar… jag skulle bli tokig till slut.
Det kommer alltid finnas någon som är bättre än du, i typ allt du gör. Alla har en sån där som springer fortare, sjunger vackrare, ser bättre ut, har mer pengar eller får bättre betyg på provet. Så länge man kan få till lite självdistans och acceptera det, kommer konkurrensstressen att lägga sig själv. Tror jag i alla fall.
Starta en diskussion på