Klasskamraternas tisslande och fnissande, medvetenheten om att ansiktet är på väg att bli allt mer rödblossande, pappret som så tydligt skakar i din hand. Eller så pratar du bara alldeles för fort, har svårt att naturligt få in sväljningar och andetag, blir svettig och kanske kommer rena och mörka panikkänslor över dig. Ett par av dem stämmer in på hur jag har känt under skolgången när det har varit dags för ett muntligt anförande. I grupper så känner jag att det är enklare att få uppmärksamheten, än att faktiskt behålla den. Och när en grupp är tvingad att lyssna till mig i en klassrumssituation så har ofta mitt självförtroende sjunkit och mina tankar löpt amok. Vill de ens lyssna? Vad tycker de ärligt om mig som talare? Är jag fånig? I dag tycker jag att det är enklare att stå framför folk och prata, men helt enkelt är det inte.
Det finns en hel del tips därute som kan hjälpa till när det handlar om att prata inför en grupp. För vet du exakt hur du ska gå tillväga och vad du ska tänka på så kommer nervositeten att minska.
- Tänk kroppsspråket! Håll händerna framför dig och använd dem för att understryka saker. Om du håller dem helt still, för att till exempel hålla upp ett papper som du läser ifrån, så kommer du att känna om du skakar på ett mycket tydligare sätt. Lägg i stället pappret på bordet om du måste ha det som stöd i ditt anförande. Ha inte händerna hängande eller i fickorna. Det kan funka att ha dem bakom ryggen. Men tänk även på att ditt kroppsspråk säger otroligt mycket, se till att det förmedlar det du vill förmedla.
- Rör på dig! Om du håller igång kroppsligt så kommer du att inse att du också slappnar av på ett nytt sätt. Om du går åt sidan så signalerar du att du kommer att byta ämne, och om du närmar dig publiken så kommer det att kännas mer personligt.
- Titta på publiken. Försök att få ögonkontakt med så många som möjligt. Men tänk på att inte spänna ögonen i folk, eller bara stirra på en enskild person. Det är viktigt att alla känner att de har kontakt med dig.
Om publiken verkar trött och ointresserad så behöver det inte bero på att ditt anförande är tråkigt, utan att de helt enkelt skulle behöva en bensträckare. Låt dem få några minuter för att sträcka på benen så kommer du att se att energin kommer tillbaka hos dem igen.
Lura in dina tankar på rätt bana
Om du känner att du är fylld av tvivel på dig själv och vad du har att säga, så kan ett tips vara att spela att man har ett självförtroende, då kan det ofta vara så att man får ett. “Fake it till you make it”, som det så fint heter. En vän till mig hade ett alias vid anförandet. Hon valde namnet Vanessa, som hon tyckte passade för att det ofta i filmer var en hårdhudad, osympatiskt typ som snodde folks killar och gick sin egen väg. Det hjälpte henne att gå ur sin egen person och därmed känna sig säkrare.
Det finns även några andra saker som kan vara bra att ha i åtanke. Var till exempel inte rädd för tystnad, utan försök att arbeta med den så att den hjälper till och ger effekt. Efter att du sagt en stark mening så kan det vara helt på sin plats med några sekunders tystnad, då hinner ditt budskap verkligen landa hos lyssnaren. De kommer då att vara ännu mer mottagliga för din nästa mening. Det är mycket bättre med tystnad än att säga “eeh, vad var det nu jag skulle säga då”. Är du tyst så kommer det du sa innan att kanske framstå som smartare, eller så kommer de tro att du har någonting riktigt smart på gång. Det skänker helt enkelt en känsla av stor eftertänksamhet. Förstå att publiken har ju ingen aning om vad som faktiskt pågår i ditt huvud, det är det bara du som vet. Det enda som de får ta del av är de ord du uttalar, och det din kropp säger.
Var inte alltför bunden till manus
Avslutningsvis vill jag tips om att inte vara alltför bunden av ditt manus. Det är bra att ha ett manus där som stöd och riktlinje, men är du för bunden kommer att tappa det totalt om du råkar ta ett snedsteg från manuset, i och med till exempel en fråga från någon i folksamlingen. Se till att du är så säker på ämnet att du kan gå ifrån ditt manus och prata relativt fritt och svara på frågor från publiken. Det kan ju vara otroligt inspirerande med en talare som är lyhörd för vad publiken är intresserad av och går igång på, för att sedan rikta in sig mer på det. Det här kanske kan vara svårt att applicera på en skoluppgift och berör kanske mer professionella föreläsare. Men tipsen som jag presenterat är de flesta användbara rent generellt när det kommer till muntliga anföranden.
Starta en diskussion på